Baskern av, tack!

Aldrig trodde jag någon skulle se mig så här. Aldrig trodde jag att det skulle vara jag. Aldrig i min fantasi skulle jag bli något som jag baktalat så mycket. Men här är jag, förvirrad och bortkommen som en nyköpt valp:




Tidigare i höst skulle jag välja kurser för terminen. Alla namnen på bladet jag hade lät så tråkiga och bara som en repetition av allt jag läst tidigare, förutom en kurs: Ledningsfilosofi.

"Perfekt!", tänkte jag. "Jag har inte läst filosofi alls juh. Vad spännande!"

Men nej, det är inte kul och jag förstår inte meningen med kursen och mindre av allt förstår jag meningen med livet och minst av allt förstår jag varför vi ska diskutera den frågan på universitetet och allra minst av allt förstår jag varför den här kursen är lagd under företagsekonomi.

Det är helt enkelt inte min grej. Jag är bara lagd så kanske, att jag inte vill ta till mig andras filosofiska tankar. I stort sätt allt jag läser tycker jag är strunt, påhitt och jävligt irriterande.
Det var uppenbart att jag behövde hjälp av Ombudsman innan ett viktigt moment i kursen. Vi bestämde oss för att mötas över en fika och låta Ombudsman förklara för mig.

image46

Jag och
Ombudsman fikar alltid utomhus om det går. Så jag klädde på mig polotröja och basker för att hålla värmen. På Odengatan kl 2100 möttes vi upp och gav oss i väg till vårt stammiskafé som självklart var stängt. Det enda öppna i närheten var Non Solo Café. Ett ställe där det bara hänger mediafolk, alltså ett vattenhål för dem där de kan prata om nya tv serie piloten eller om den grekiska boken de nyss läst för att ?vidga deras vyer?.

Där satt vi, på uteserveringen, jag i polotröja och basker med stjärnor på, Ombudsman i relativt nyinköpta runkelektronikabrillor och vi diskuterade filosofi utifrån Beauvoirs ?En tvetydlighetens moral?. Tidigare under veckan hade jag åkt tunnelbana med denna pocketbok som har titeln stort skriven över hela framsidan högt framför och nära ögonen för att hinna med att förstå orden i meningarna.

image48

När vi båda insett vårt misstag gav vi ifrån oss ett hastigt skratt och kom tyst överens med bara blicken att aldrig nämna det här för varandra igen.


Andra härliga tankar och händelser om univeristetskurser i filosofisk riktning.

Ett fall för C.S.I Las Vegas

En grej jag aldrig har förstått är Elvis imitatorerna. Varför är de så många?
Sure, han är ?the King?. Har gjort mycket betydelsefull musik och allt sån?t.

Men det jag verkligen inte fattar:

Varför i helvete vill alla imitatorer efterlikna den nerknarkade tjockisen med glittrig overall och capé?



image43





Varför inte den snygga hunken i skinnjacka?


image45



Det är inte ens "WTF?"

Fattar verkligen inte.. neee.. får inte in det i huvudet.

En lunchpromenad på lastkajen

Sedan ett halvår tillbaka har H&M-butiken jag jobbar på bytt personalrum. I det nya personalrummet byggdes inget rökrum, trots att 60 % av de anställda är rökare. Vi rökare blev hänvisade till lastkajen om vi ville ta sig ett bloss. Detta passade bra då ingången till personalrummet är genom lastkajen och den sista cigaretten innan start på morgonen kunde tas strax innan. Dessutom kunde man prata med alla andra rökare från de olika butikerna.


image42

 
Ägarna till Skärholmen Centrum, som butiken ligger i, bestämde för tre månader sedan att rökning på kajen skall förbjudas och hänvisade till ett annat shoppingcentrum där de anställda skadat sig till följd av rökning på kajen. Rökarna blev istället hänvisade till rökrum om det fanns något, eller utomhus.

Som anställd på H&M ska du inte gå ut eller in i butiken genom kundingången. Det innebär att varje gång du ska gå ut ur butiken måste du gå ner till personalrummet och gå ut genom lastkajen in i centrum och sen ut i fina vädret och röka. Eller så kan du gå längs med kajen för att gå ut den vägen varor och annat smått kommer in till butikerna.



Det innebär alltså?

image41
Schematisk bild över lastkaj, ej blueprint


För att gå ut och röka får du inte längre ta ett steg ut på lastkajen och stå där stilla och röka (Se grafik).

Du måste gå hela vägen tvärs över kajen för att gå ut. Eller gå 100 meter nere vid lastkajen, där lastbilarna kör, för att komma ut utomhus och röka.

Ägarna till Skärholmen Centrum anser alltså att det är säkrare för mig som anställd att gå ut KORS OCH TVÄRS över hela kajen för att röka istället för att STÅ STILLA på kajen (röd sexkant på bilden) och röka.




WTF?

Anonymus Hälsus..

.. är en relativt sällsynt ras av den mänskliga arten. Den känns igen på dess flackande blick och en oförståelig vilja att hälsa på vem den än tror att denna är bekant med.

Efter hälsningsceremonin av kramar och påståenden om att man inte setts på länge syns en väldigt osäker och tom blick från Anonymus Hälsus. Denna varelse har nu förstått att den precis hälsat på en helt främmande människa.

Men istället för att be om ursäkt och förklara sig försöker Anonymus Hälsus att dölja sin osäkerhet och fråga frågor som : "Hur mår din syster?" osv.  Efter att människan svarat att denne inte har någon syster blir Anonymus Hälsus lätt obekväm, tittar på klockan, ursäktar sig med att denne har bråttom för att sen rusa iväg, med sista frasen : "Kul att se dig igen!"

Objektet för hälsning står ofta kvar en stund och undrar vad det är som har hänt och om han/hon har blivit gammal och inte kommer ihåg ansikten längre. I värsta fall blir förvirringen så svår att objektet börjar misstänka att denna har glömt bort sin syster.

I vissa fall kan Anonymus Hälsus vara aggressiv och ställa utmanade frågor till hälsnings objektet så som : "Men! Känner du inte igen mig? Vi spelade ju i samma fotbolls lag tillsammans för några år sen." Eller "Vad gör du nu förtiden? Ja, efter allt, ehm, plugg?"
Dessa frågor är till för ytterligare förvirring av objektet.

Vissa spekulanter tror att Anonymus Hälsus är ett stadium som den vanliga människan går igenom någon gång i sitt liv, detta stadium kan då lockas fram genom att stirra snällt på förbipasserade. Andra tror att denna form av människa är bara ovanligt sällskapssjuk.

Vad händer under kontakten med
Anonymus Hälsus?

Ofta går hela hälsningsceremonin och konversationen väldigt snabbt till och man som objekt hinner inte reagera på ett rationellt sätt i denna situation. Eftersom att Anonymus Hälsus har en förmåga att förvirra sina objekt kommer du antagligen i något skede av kontakten tro att du faktiskt känner angriparen men inte minns den.

Eftersom att hela hälsningsproceduren går snabbt till är den bästa responsen från objektet att le och se snäll ut. Anonymus Hälsus har en förmåga att lösa detta problem själv genom att påstå att denna har bråttom.

Efter kontakten


Efter kontakt med denna ras av människa är det bästa för objektet att försöka placera angriparen i ett fack. Oftast går inte detta och det är då positivt att du blivit angripen av en Anonymus Hälsus. En sådan kontakt är inte farligt i något avseende. För att undvika angriparen igen bör objektet se till att inte infinna sig på den aktuella platsen för händelsen under en längre tid.

image40


Varför, varför, varför hälsar okända människor på mig?
Är jag ensam om saken?



Kanelbullar

Ni alla tror säkert att det är Saltakvarn mjöl och Kron jäst som ligger bakom denna kommersiella "Kanelbullens Dag".


image39


Jag är helt säker på att det är Samarins påhitt och ingen annans.

So Fucking Emo IV - VisEmo

Melodi : Mor lilla Olle

Mors lilla
Emo i skolan gick
Hitta ett rakblad och gjorde ett snitt
Armen den blödde och luggen var skev
Livet var hårt för en Emo-elev




Melodi: En liten bagare

En liten Emo här bor i staden
Han skriver dagbok mest hela dagen
Han skriver "ångest" han skriver "sorg"
Han samlar rakblad uti sin korg




Melodi: Bä bä vita lamm

Skär skär svarta Goth, har du någon blod?
Ja, ja Emobarn jag har venen full
Självmordslapp åt far och samvetskval åt mor
Och två små roppar åt lille lillebror





Tack till Krull-Max för dessa fantastiska texter!

So Fucking Emo III

Det är helt underbart! Är glad att jag skrattar så tårarna rinner!

Tänka sig! Jag, moi, Maria har fått en egen liten
EMO på jobbet! Hon har hela kittet, snelugg, rutiga plagg, rosa strupbyxor och emohurmöret.

Jag och Anton skulle käka lunch på MacDonalds:

Vi ser vår lilla emo stå framför oss i kön, men hon svarar inte när vi ropar på henne. Sen får hon maten och går ut för att sätta sig. Några minuter efteråt kommer vi ut för att sätta oss med henne, men då har några kids ockuperat alla platserna på hennes bord så vi sätter oss direkt bakom henne.

Anton: - Hej, Emma*! Sätt dig med oss nu.
Emma: -Nej! Jag ska sitta själv!

Anton och jag utbyter några blickar och sitter kvar och käkar. Sen när Emma* är klar med maten sätter hon sig med oss.

Emma: -Ooh, jag hatar att äta med folk. Jag vill vara ifred när jag äter!

Senare börjar jag och Anton tala om bostäder och kommer in på kollektivt boende.

Anton: - Skulle du kunna tänka dig att bo i kollektiv, frågar han Emma.
Emma: - Tror du det eller? ALDRIG I LIVET! Jag vill bo helt själv hela livet.


Konversationen flyter på och Emma är tyst. Nu har vi glidit in på män och tomtar.

Anton: - Har du någon man i ditt liv, Emma?
Emma: - Ja, fast han är död.
Så visar hon sin Johnny Cash tröja.

(Nu händer något fantastiskt! Observera att jag inte är helt nykter efter kvällen innan)

Maria: - Du är lite emo va? Du har snelugg och hela kittet, juh!
Emma: - Snälla skjut mig?





image38

Där satt hon, tyst, kedjerökandes med en bild på Johnny Cash på tröjan och rosa strumbyxor och luggen i ögonen. Sen reste hon på sig utan att säga något och gick.


Hon är helt underbar


* Hon heter inte Emma