Love the mud, hate the mud
Det sporegnade igår. Från kl 15 på dagen fram till någonstans kl 3 i natt.
Titta på bilden från min tidigare inlagg. Klar? Japp.. så har ser det ut. I stort sett overallt. Det finns vissa grasflackar kvar, men de ar få. Min smarta ide om att ta med sig gummistovlar kolapsade ganska regalt nar jag upptackte att leran ar till knana på vissa stallen och att mina gummistovlar ar till anklarna.
Antingen hatar du leran eller så alskar du den.Ofta sager man att varlden ar i gråskala. Alltså att man har två ytterligheter till allting och en massa dar emellan.Något jag markt har på festivalen i Rosklide ar att det inte finns något som heter gråskala. Antingen ar det stekhett och snustort, eller så ar det svinkallt och osregn.
Antingen mår du asbra eller så mår du piss. Nu såhar hemifrån nar man minns den gråa vardagen tycker man att den inte ar så dum iallafall...
Det ar sjukt hur man ser forfallet på manniskor har. Det har vet jag trots mitt eget forfall, man ser det på de nykomna. De liksom lyser upp en hel grupp manniskor nar de skrider forbi med vita hoodies, nytvattat och rena jeans. Men framfor allt saknar de nykomna påsar under ogonen. Jag ångrar nastan att jag inte tar kort på mig varje dag for att se hur det ser ut i en tidsserie.
Idag ar storsta målet att hitta ett par hogre gummistovlar. Sen kommer Elofs och Jakobs kompis Johannes med ett till talt och vi får hoppas på sol for att kunna bygga om vårt grannskap med den nyinkopta pressenningen. Kanske ta en trip till Kopenhamn.. vi får se helt enkelt.
Kram! / Maria
Titta på bilden från min tidigare inlagg. Klar? Japp.. så har ser det ut. I stort sett overallt. Det finns vissa grasflackar kvar, men de ar få. Min smarta ide om att ta med sig gummistovlar kolapsade ganska regalt nar jag upptackte att leran ar till knana på vissa stallen och att mina gummistovlar ar till anklarna.
Antingen hatar du leran eller så alskar du den.Ofta sager man att varlden ar i gråskala. Alltså att man har två ytterligheter till allting och en massa dar emellan.Något jag markt har på festivalen i Rosklide ar att det inte finns något som heter gråskala. Antingen ar det stekhett och snustort, eller så ar det svinkallt och osregn.
Antingen mår du asbra eller så mår du piss. Nu såhar hemifrån nar man minns den gråa vardagen tycker man att den inte ar så dum iallafall...
Det ar sjukt hur man ser forfallet på manniskor har. Det har vet jag trots mitt eget forfall, man ser det på de nykomna. De liksom lyser upp en hel grupp manniskor nar de skrider forbi med vita hoodies, nytvattat och rena jeans. Men framfor allt saknar de nykomna påsar under ogonen. Jag ångrar nastan att jag inte tar kort på mig varje dag for att se hur det ser ut i en tidsserie.
Idag ar storsta målet att hitta ett par hogre gummistovlar. Sen kommer Elofs och Jakobs kompis Johannes med ett till talt och vi får hoppas på sol for att kunna bygga om vårt grannskap med den nyinkopta pressenningen. Kanske ta en trip till Kopenhamn.. vi får se helt enkelt.
Kram! / Maria
Kommentarer
Trackback