Pocket


Kommer ni ihåg tiden då det blev poppis med pocketböcker?
Egentligen gör inte jag det mer än att jag minns när alla ?vuxna? började visa sig med en massa mjuka böcker på tunnelbanan. Var och varannan satt tysta med pocketboken högt uppe framför ögonen och koncentrerat läste något.

Efter ett tag blev det en estetisk symbol för vem man är. Så som grönt hår är för punkare och svart lugg över ena ögat för
emos blev pocketboken på tunnelbanan en symbol för vem man är och vad man tänker. Var och varannan satt nu på tunnelbanan satt än en gång med boken högt framför ögonen med framsidor som "Maos lilla röda", "Liftarens guide till galaxen" och "Kafka" för att visa vilken genre man tillhör.

Igår såg jag något nytt inom trenden. En man i 25-30 års åldern med rufsig skäggväxt och svarta bågar på läsglasögonen. När han kom in och satte sig tittade alla nyfiket på om han var en av dem som var kulturell och undrade om han läste något på tunnelbanan på väg till och från jobbet.

Visst var han kulturell!
Till allas oförvåning letade han i sin läderväska efter något. En bok kom upp, en pocket självklart. Men när han tog upp den kunde ingen se vad det var han läste. Han hade nämligen köpt ett fodral till denna med konstnärliga graffitiansikten ritade på som täckte hela framsidan. Högt placerade han boken med fodralet framför ögonen.

"Shit!", tänkte vi alla, "Vilken kille! Han bryr sig inte om vi vet om vad han läser eller inte.", och så började vi alla undra. Var det världens begynnelse han satt och klurade på, eller en porrnovell? Vi visste inte.




Han var så sofistikerad att han inte brydde sig om vi visste vad han läste eller inte.
Det, mina kära läsare, lyste starkt och klart från hans aura.




image27

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback