So Fucking Emo II
Nyanlända läsare bör läsa detta först: So Fucking Emo
Så länge som jag minns mig själv har jag alltid varit känslig, lättstött och tar åt mig saker. Många ser inte det dock, för jag döljer det väl. Vissa grejer är bara löjliga att överreagera på in public. Det går så långt ibland att en sorglig reklam kan förstöra min glada dag.
Jag må inte lyssna på emopunk, jag har inte snelugg och jag vill inte skära av mig handlederna.
Men jag känner mig ensam, jag använder uttrycket "sorglig reklam", jag kramas med mitt täcke och jag blir sentimental så fort jag säger hej då till kompisar trots att vi ska höras dagen därpå. Jag gråter när jag blir arg, jag kan börja skrika åt tven när jag tycker något är orättvist på nyheterna, jag tar med mig mitt gossedjur på alla resor jag någonsin gör och jag längtar jämt efter bättre tider.
Banne mig.. jag är fan emo.
Kolla bara på min presentationsbild
Kommentarer
Postat av: Cyrus
Välkommen till klubben!
*hi-5!*
Här bjuder vi iaf på thé och marsipan utan att fråga.
Hoppas du mår bättre snart!
Postat av: Elina
ehm... Den där bilden e as ful...
det ser ut den där figuren på bilden e en vanlig människa som typ e 70 år nånting... Larvigt att göra den blå >.>'
Och som sagt Emo e inte sorg det e musiken -.-'
Trackback