A.I. bäbisen
Tänk dig:
Det är söndag, du är ledig. Den mysigaste koftan är på och du sitter på ett fik i solen med dina kompisar för att skvallra om helgen. Allt är bra. Du är inte bakis, kaffet är lagom varmt och alla från gårkvällen är med.
Bara en sak är irriterande. Det där jäkla bäbisskriket och skrattet som upprepas gång på gång på gång på gång. Första gången blir du och dina vänner lite hånfulla och skrattar åt skitungen som kommer bli fet för hans lattemorsa till förälder. Andra gången håller du tyst. Tredje gången det låter om fanskapet bakom er himlar du och dina vänner i kanon och fjärde gången suckar ni i kör.
Till slut vänder du dig om för att ge mamman en mördande blick. Med en snabb vändning på huvudet och spända ögon blänger du bakom dig. Men det finns inte en barnvagn i sikte. Det är bara människor utan barn på fiket. Överallt i fiket ser du dig om, din blick kan inte förloras nu, speciellt inte nu när du hör det där gnällande skrikande fanskapet till barn skratta igen.
"Heeej, gubben!", fnittrar 25-årig tjej i telefon två bord bakom dig. Det var inte en bäbis. Det var en ringsignal från jamba som skrek och skrattade i pipigaste polyfonmode.
Räcker det inte med babyboomen och alla lattemorsor? Måste folk skaffa gnälliga bäbisar som ringsignaler?
Är man så desperat efter mördrarskap kanske man kan skaffa en hund? Eller tamagutchi? Men bannemig inte en mobilsignal som knappt en själv tycker är uthärdlig.
Det är söndag, du är ledig. Den mysigaste koftan är på och du sitter på ett fik i solen med dina kompisar för att skvallra om helgen. Allt är bra. Du är inte bakis, kaffet är lagom varmt och alla från gårkvällen är med.
Bara en sak är irriterande. Det där jäkla bäbisskriket och skrattet som upprepas gång på gång på gång på gång. Första gången blir du och dina vänner lite hånfulla och skrattar åt skitungen som kommer bli fet för hans lattemorsa till förälder. Andra gången håller du tyst. Tredje gången det låter om fanskapet bakom er himlar du och dina vänner i kanon och fjärde gången suckar ni i kör.
Till slut vänder du dig om för att ge mamman en mördande blick. Med en snabb vändning på huvudet och spända ögon blänger du bakom dig. Men det finns inte en barnvagn i sikte. Det är bara människor utan barn på fiket. Överallt i fiket ser du dig om, din blick kan inte förloras nu, speciellt inte nu när du hör det där gnällande skrikande fanskapet till barn skratta igen.
"Heeej, gubben!", fnittrar 25-årig tjej i telefon två bord bakom dig. Det var inte en bäbis. Det var en ringsignal från jamba som skrek och skrattade i pipigaste polyfonmode.
Räcker det inte med babyboomen och alla lattemorsor? Måste folk skaffa gnälliga bäbisar som ringsignaler?
Är man så desperat efter mördrarskap kanske man kan skaffa en hund? Eller tamagutchi? Men bannemig inte en mobilsignal som knappt en själv tycker är uthärdlig.
WTF?
Kommentarer
Trackback