Min Tumme – Fucking Evolution
Jag har fått en inflammation i min högra tumled. Jag vet, jag vet; whiiiiiiine. Men ärligt. Det här är überwhine!
Tänk efter noggrant hur pass mycket Du använder din tumled på höger hand, eller vänster om du är vänsterhänt. Försök efter det att INTE använda din tumme och inte häller kunna dra, lägga tryck på eller bära saker över 0,3 kilo med den här handen.
Hela min värld är upp och ner nu när jag har upptäckt hur mycket jag använder min högra tumled. Jag kan inte klä på mig med högerhanden, kan inte laga mat, kan inte borsta tänderna, kan inte skriva på datorn normalt. Allt detta ackumulerat med att min vänsterhand inte har koll på vare sig pek- eller lillfinger gör att jag måste tänka innan jag göra något över huvudtaget med händerna. Jag fungerar som en sengångare ungefär.
Evolutionen har gett oss tummar, mycket användbara sådana. Men evolutionen har inte tänkt på att om en… EN fucking tumled ryker så kan inte något på oss vanedjur göras ordentligt.
Så här ligger jag i min säng, med min laptop (som tummar har skapat) och kvider för varje gång jag råkar utav vana trycka på space med tummen. Så småningom kommer jag anpassa mig, hoppas jag.
Den, här lilla tumleden, gör mig, som är ett kontrollfreak, fruktansvärt frustrerad och arg. Det här mina vänner är beyond PMS för mig.
Mor sa en ”tröstande” sak dock; ” Ett utmärkt tillfälle att träna vänsterhanden!”
Jag funderar starkt på att bryta ett av hennes finger så hon, som har gett mitt kontrollfreak-generna, kan få känna hur det känns att inte kunna gå på toaletten normalt. Det samma gäller er alla som inte varit med om detta.
Morrk
The Sims2
Jag har laddat ner The Sims2 till min mobiltelefon. Jag ångrar mig djupt. All min nuvarande lat-tid går nu åt att spela detta förbannade spel. På tunnelbanan, bussen till och med när jag egentligen ska sova spelar jag detta förbannade spel i sängen. Mobilen är ju med en överallt så det var lätt att fastna.
Jag har en Sim som heter Poppy. Hon har ett häftigt jobb som DJ, ett stort hus, en man, massa vänner, hon är smart och rolig dessutom (hon är 5/5 i karisma och 4/5 i logik). Poppy går upp kl 6 på morgonen och gymmar för att sedan spela lite gitarr och träna på sina schackmoves. Hon sover middag för att sen gå till sitt häftiga jobb.
Och idag slog det mig att Poppy är allt jag vill bli men inte ”orkar”. Raskt slutade jag spela och började städa mitt rum så hårt att jag rensade ut en låda full med skräpprylar som jag haft sen 7 år tillbaka. Klockan är nu 21 44 och jag har redan duschat, fixat naglarna och ska lägga mig. Detta spel kommer jag inte sluta tyvärr (jag tror att Poppy kan vara med barn), men jag ska försöka ta mitt liv på lika stort allvar som The Sim.
Det är ett hårt slit att leva, min Sim får det att se så lätt ut.
Jag har en Sim som heter Poppy. Hon har ett häftigt jobb som DJ, ett stort hus, en man, massa vänner, hon är smart och rolig dessutom (hon är 5/5 i karisma och 4/5 i logik). Poppy går upp kl 6 på morgonen och gymmar för att sedan spela lite gitarr och träna på sina schackmoves. Hon sover middag för att sen gå till sitt häftiga jobb.
Och idag slog det mig att Poppy är allt jag vill bli men inte ”orkar”. Raskt slutade jag spela och började städa mitt rum så hårt att jag rensade ut en låda full med skräpprylar som jag haft sen 7 år tillbaka. Klockan är nu 21 44 och jag har redan duschat, fixat naglarna och ska lägga mig. Detta spel kommer jag inte sluta tyvärr (jag tror att Poppy kan vara med barn), men jag ska försöka ta mitt liv på lika stort allvar som The Sim.
Det är ett hårt slit att leva, min Sim får det att se så lätt ut.
Martyrer
Ni känner igen Martyren antagligen. Det är de som först protesterar och sen när du går med på deras villkor offrar de sig i stil med ” OOOOH…. Bara för att du tjatade så himla mycket! Jag vill verkligen INTE men JAG GÖR DET… bara för DIN SKULL”
Du tittar bara på dem efter deras utbrott och undrar: Varför har de helt plötsligt, efter en halvtimmas våldsam protest, gått med på ditt förslag. Det är inte frågan om att de går med på vad du säger, utan det är skumt att de ger med sig med ett suck efter att du gett upp och gått med på deras förslag.
Och där sitter du, med gapad mun och tittar på martyren. Du vet inte hur du ska reagera eller vad du ska säga. Du bara stirrar på honom/henne och klämmer ut ur dig : ”Men det gick bra att göra som du ville, du hade ju starka protester mot mitt förslag pga. det där förhindret..”
”Men jag kan offra mig! Tänk inte vad jag protestera om! Jag klarar det.. det kanske inte går så bra men.. suck.. jag fixar det!! Oh..”, svarar Martyren.
Sen ger du upp, du fick ju som du ville. Men ändå har du dåligt samvete och mår piss.
Säg mig, Martyren, vill ni ha maktkänsla eller vad vill ni? För jag fattar verkligen inte.
Du tittar bara på dem efter deras utbrott och undrar: Varför har de helt plötsligt, efter en halvtimmas våldsam protest, gått med på ditt förslag. Det är inte frågan om att de går med på vad du säger, utan det är skumt att de ger med sig med ett suck efter att du gett upp och gått med på deras förslag.
Och där sitter du, med gapad mun och tittar på martyren. Du vet inte hur du ska reagera eller vad du ska säga. Du bara stirrar på honom/henne och klämmer ut ur dig : ”Men det gick bra att göra som du ville, du hade ju starka protester mot mitt förslag pga. det där förhindret..”
”Men jag kan offra mig! Tänk inte vad jag protestera om! Jag klarar det.. det kanske inte går så bra men.. suck.. jag fixar det!! Oh..”, svarar Martyren.
Sen ger du upp, du fick ju som du ville. Men ändå har du dåligt samvete och mår piss.
Säg mig, Martyren, vill ni ha maktkänsla eller vad vill ni? För jag fattar verkligen inte.
Spontan Bakfylla
Hur kommer det sig att man alltid har en grymt kul kväll när det kommer spontant. Spontana utekvällar äger! Man är heeeeeeeeeeeelt galen, alltså HEEEEEEEEEEEEEEELT galen.
Dricker, dansar, röker, flörtar, raggar, dansar, dricker, dricker, raggar, flörtar, dansar, sjunger, dansar, röker, dricker, dricker, dricker, gör bort sig, röker, dricker, dansar, flörtar, raggar, dansar, dissar, röker, dricker, dricker, dricker.. ja helt galen. Kul har man också.
Dessvärre är spontana bakfyllor inte lite roliga. Spontana bakfyllor äger de med.. fast på ett dåligt sätt.
Du vaknar, konstaterar att du lever, drar täcker över huvudet, vaknar, konstaterar att du fortfarande lever, har ont i huvudet, har ångest, ont i lederna, konstaterar att du inte vill leva idag.
Alla saker du lovade att göra på morgonen är som bortblåsta. Tvättstugan låter för mycket för att våga sig ner till och gymmet kommer döda dig. Det är ingen ide att plugga för att du har svårt att koncentrera dig ens på att läsa första rubriken på dagstidningen.
När du inte bestämt dig för att gå ut så har du antagligen bestämt något att göra dagen efter.. men icke
Hela dagen är förstörd, fan.
Tomtemagnet
Jag är en tomtemagnet. Dessutom är jag även en stolpskottsmagnet. Om du spelar fotboll gillar du definitivt inte mig och om du gillar julen blir du besviken på mina tomtar.
Jag kanske bör definiera begreppen lite närmare.
Tomte: Socialt missanpassad person som vid första anblick ser normal ut. Vidare in i relationen börjar du märka några konstiga drag i personligheten och när du gör slut på relationen är det inte för att du blivit sårad utan för att du helt enkelt inte vet om du ska slå personen eller tycka synd om den.
Stolpskott: Det var så nära på att personen skulle bli så himla perfekt och bra och du gillar denne. Men nej, det är ett stolpskott, eller när en löpare snubblar framför mållinjen. Det var så nära men det gick i stolpen.
Varenda kille jag träffar är något utan dessa två begrepp. Om något fängelse letar efter en rymling som borde sitta på psyken kan de börja leta direkt hos mig. Speciellt om de är någorlunda söta eller snygga. För trots allt är jag lite kräsen.
Ni som inte vet hur jag ser ut kanske tror att jag är ett freak men jag anser mig själv att vara normalsnygg. Jag kan vara dålig på att ragga med jag får mig lite ragg ibland, tyvärr allt för ibland.
De killar jag träffat under förra årets lopp har alla verkat vara normala under första tiden. Men iochmed att tiden går framåt och man träffar dem i olika situationer och humörsvängningar så har det visat sig att det ena den andra kan göra kan inte den första i samma omständigheter och båda agerar på ett sätt som får mig att vilja att min pappa var maffia.
Så när du är därute i dejting djungeln tänk på följande saker för att inte hamna i samma situation som jag:
- Spelar han i ett halvseriöst band men lägger ner hela sitt hjärta på musiken som låter som en dålig version av green day på gräs, är han antagligen bra i sängen men låter dig vänta i evigheter när han pratar med bandets ”manager”.
- Är han modell och påstår att bara andra modeller förstår honom, don’t go there. Han vet redan att han är snygg och råkar du säga det till honom kommer han ta dig som vilken tjej som helst och inte ens ha sex med dig.
- Är han 28, intresserar sig för flipper och ska öppna en egen pizzeria.. ja.. då får du klartecken om att dumpa när din bästa vän flyger på honom med knytnävar och stillettklackar.
- Liknande fall ska förväntas ge samma resultat.
Jag har lärt mig många saker under förra årets lopp, framför allt att jag ska var kritiskt mot alla killar jag träffar. Jag vet inte vart jag hittar alla dessa tomtar. Men om ni ser mig ragga eller bli raggad på så spring.
Det är Bångs fel
Vid närmare eftertanke beror min tentaångest inte på Björn och hans besök här i Stockholm.
Jag har kommit fram till att allt är Bångs fel. Låt mig förklara.
Det finns en man där ute (tyvärr, tjejer han e upptagen) som heter Christoffer Bång.
Som ni kanske har listat ut gick jag, Björn och Christoffer i samma klas i gymnasitet. Jag, Björn och de flesta andra var normala. Normalsnygga, normalsmarta, ja, normala.
Men inte Bång. Smart som in i h-vete, snygg som f-n. Förutom att plugga hela dagarna tränar han konstant, hinner med att fixa med sin 70 år gamla mahogneybåt, pyssla om flickvännen och samtidigt lära sig allt om fucking cyklidfiskar. Tro inte att han är bara snäll.. denna muskelknutte bygger även vapenklassade bazookas och mindre vapenklassade bomber, för kul skull. Han gör allt rätt och om han mot all förmodan skulle göra något fel skulle han personligen be om ursäkt med en bukette rosor.
Varför skulle allt vara Bångs fel?
Jo, för att vi andra normala människor, som sitter dagen innan en tenta och har störtångest, mår sämre av att se så underbara människor. Vi försöker och vi försöker. Vi fuskar på tentor, och plastikopererar oss för att se lika Bång-snygga ut. Vi försöker lära oss allt om en "hobby", men blir bara frustrerade för att vi inte kan minnas multiplikationstabellen.
Vi blir avundsjuka och blir arga, börjar bråka, knuffas, slåss och mörda.. och (med risk för att låta som Jonas Gardell) Kriget i Irak är också BÅNGS FEL!
-----
Missförstå mig jag gillar Bång.. på riktigt.
/ Wörd, Maria
Tentaångest
Att man inte var tillräckligt aktiv för att börja plugga med en gång? Varför varför varför, gör man samma sak varenda jäkla gång det är en ny kurs som börjar.
Sist det var tenta satt jag en vecka i sträck och pluggade och pluggade och pluggade för att slå in det sista bakompannbenet. När jag inte satt och stirrade i böckerna satt jag och skapade planer för hur jag skulle lägga upp studierna för nästa kurs hemma eller på fik.
Och vilka planer man har! När man väl är i farten av att planera in studierna så börjar man planera träningen också. Dessutom ska man skriva brev till mormor och hitta julklappar till föräldrarna medan det inte är för sent. Sen ska man börja spara pengar, ja, varje månad ska man lägga undan 1000 kronor på ett sparkonto som man INTE ska röra fören man ska köpa lägenhet eller annat viktigt.
Sen kommer man hem från fiket, koffinerad som ett höghus, och ser böckerna ligga skrivbordet. Man ville undvika att titta dit för att bli påmind om 4 timmars persen i ett kallt klassrum. Men ögonen drogs tid i alla fall, så man börjar titta vidare i rummet, på golvet, på sängen, på soffan och sen på garderoben. ”Jäklar vad jag har stökat ner! Här måste städas! Man kan juh inte ha ordning i huvudet om man har sån oordning i rummet!” Så börjar man städa… och fortsätter i två timmar. Böckerna ligger fortfarande på skrivbordet. ”Just fan, ooh nej”, tänker jag, som om jag glömt att jag har 500 sidor svår engelska kvar att läsa och förstå.
Ögat vill fortfarande inte titta på böckerna och man tittar på klockan istället. ”Ja, dags att gå och lägga sig då. Man ska juh upp och plugga imorgon och trött kan man inte vara!”
Så här fortsätter det. Tills det är 24 timmar kvar till tentan och man bokstavligt sitter i 24 timmar med böckerna i handen vart man än är och nästan äter sidorna i boken som ett desperat försök till att smälta det sista. Man kommer till skolan, helt fokuserad på det du ska skriva på och genomlider det. Går ut från skrivsalen och frågan en annan som är klar ” Tenta pub eller?”
”Oh du kära nystart!”, tänker man för sig själv första dagen av första kursen. Jag är en sån som köper nya pennor och anteckningsblock när något nytt börjar. Första vecken är man faktiskt aktiv! Men så kommer allt annat i vägen. Kompisar, träning, fest. Sen får man lön och man festar ännu mer tills man tittar i kalenders och inser att man inte har skrivit in något på två veckor förutom något man skrev för 4 veckor sen. Det står ” TENTA!” med röda bokstäver och inramat fint och prydligt med en markeringspenna. ”Helvete..”
Och där är man igen... på ruta ett, med tentaångest och önskar att man fortfarande gick i gymnasiet.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Björn!
Av någon sjuk anledning var du min inspirationskälla till detta! Grymt kul att se dig i helgen!
Dock skyller jag min tentaångest på dig och att du tog en hel pluggdag från mig när vi fikade. ;-)
Miss you!
Ses snart! / Maria
När man börjar ljuga för taxichuffören..
När man börjar ljuga för taxichuffören om vart man var någonstans borde man undra om det någonsin var värt tiden att ha varit där.
Namedropping
”Ja, i helgen hängde jag på Nisses klubb, du vet Nisse Lundgren?”, hör du din bekanta säga men du vet inte vem Nisse är. ”I vilket fall så hänge jag, Larsson och Lowe där hela kvällen. Sen träffade jag upp Lisbet Brolin.”
”Jaha”, svarar du. ”vad roligt”. Du har fortfarande ingen aning om vem Nisse Lundgren är. Men han som pratar med dig berättar om vem han träffade i helgen som om du vet exakt vem det är och varför det är viktigt att nämna deras efternamn. Du har aldrig träffat Larsson eller Lowe, bara hört några bekanta nämna deras namn. Det har börjat kännas som om du borde veta vilka det är, men egentligen struntar du i vilket.
Konversationen flyter på och din samtalskamrat vräker ur sig mer namn från ”samma gäng”(som han uttrycker det). Men du vet fortfarande inte vem eller vilka han pratar om. Du börjar svagt tro att din samtalskamrat har presenterat dig för alla dessa. Men minnet tillåter dig inte att minnas.
”Vaddå?”, frågar du försiktigt. ”Jag tror inte jag vet riktigt vilka det är? Har jag träffat de genom dig eller?”, du lyfter på ena ögonbrynet och försöker lägga skulden på din samtalskamrat för att du INTE vet vilka det är. Det är ju hans fel att du inte vet vem ALLA har träffat och pratat om. Du känner dig utanför.
”Nej, asså… hehe.. ” ,fortsätter din bekanta, ”Du vet Nisse. Han hade den där klubben på Biblioteksgatan förut. Jag har bara träffat honom en gång förut.”, fnissar din allt mer röda bekant. ” Lowe är egentligen inte min kompis med han fotade massa på Stureplan förut och vi har en jargong ihop. Liselott träffade jag första gången nu i helgen.”
”Liselott? Var det inte Elisabeth?”, tänker du men säger; ”Aah.. verkar trevligt. Själv hängde jag med NKV-gänget du vet.”
Vad är grejen med namedropping???
Smaken är som baken
Smaken är som baken ( delad tror du nu eller?). Antingen har du ful rumpa eller snygg. Så enkelt är det. Ja (för att svara på din fråga), jag bestämmer vem som har bra bak. Det är min blog det är mina regler. Gillar du det inte kan du läsa något annat. Men att mesta delen av i alla fall Stockholm har så fantastiskt dålig smak är helt otroligt. Visserligen gör det inget om hela sthlm skulle tycka om fula bakar. Det skulle bara lämna de snygga till mig.
Att du har dålig smak är egentligen inte mitt problem. Men jag råkar ut för det genom att se dig i dina fula kläder (”du” i det här sammanhanget är ingen speciell). Och värst av allt så måste jag lyssna på din dåliga musik på radio och ta del av dina fruktansvärda sminktips på Internet. Dessutom vill jag inte höra hur fantastiskt ”bra” smak du har. Jag vill inte veta av dina fynd eller hur bra Kent var på sin konsert när du och 14000 andra fjortisar klädde sig i vitt och gjorde det omöjligt för mig att passera stadion utan att kräkas (Visste du föresten att det inte ens är de som spelar gitarr på sina skivinspelningar?)
Du kanske spelar som om du kan något om vett och etikett, men låt inte ditt dåliga skådespeleri tillåta dig en monolog om dig själv. Tänker inte lyssna på hur man ska hålla i en gaffel med vilken hand och vilket kön som ska sitta bredvid vilket vid matbordet när jag äter middag och blev placerad vid samma bord med dig. När vi presenterade oss var din hand mest lik en död sill än ett försök till handslag. Dessutom var din klänning från Gucci, vet jag nu efter en timmes monolog om den, identisk den jag säljer på H&M.
Att du kanske inte tycker om samma mat som mig gör mig ärligt talat inget. Men tipsa mig inte om restauranger som gör en bra pasta carbonara. Att du inte kan koka pasta är löjligt.
Jag är väldigt trött på personer som försöker pracka på en ens egna preferenser. Det är kul att höra vad andra tycker och tänker, visserligen. Men det bli lite tråkigt när någon blir stött, nedlåtande eller ledsen när jag inte tycker om en viss färg eller låt. Varför har människan den här benägenheten ett försöka få andra att tycka om samma sak? Det är väl bara bra om vi alla har olika smaker? Vi kan ju inte odla auberginer till alla i hela världen. Vi kan inte alla springa efter samma person som är ”snygg”.
Sen har människan en annan rolig grej för sig. Först tipsar de om deras favoritrestaurang. Några veckor senare när man äter där stöder man ihop med personen i fråga och den utbrister; ”Vad gör du på ’min’ restaurang?!”. Detta med en arg ton som om jag skulle ta över stället och sparka ut personen sen. Samma gäller musik.. ”Det var JAG som tipsade dig om den här plattan!!”
Först definierar vi vår smak, låter alla andra få veta vilken smak man har, börjar spela expert och tipsa alla andra om ”smakfulla” saker. Och när man lyckats bli en guru av något slag så blir man irriterad på att andra härmar en. (Jag e också sån)
Vi tror på något sätt att vi äger vår smak. Gör vi det?
Löv ja / Maria
Konserter
Konserter är så fruktansvärt kul. Man får lyssna på musik som man tycker om (för det mesta går man ändå på konserter med musiker man vill se) och dessutom får man se sina favoriter på scen. Man får se dem göra det man älskar med dem i realtid, utan någon tidsförskjutning eller radiovågor emellan.
Men fast än det är så fantastiskt och roligt så finns det folk som själklart ska förstöra det också (trodde du jag skulle rosa hela vägen eller? HAHAH). Ibland tror jag att det finns människor som gör allt för att göra det sämre för andra. De verkar tro att om de spelar tuffa och själviska så ska jag få någon slags respekt för dom. Detta visar sig på konserter väl.
När jag går på konsert vill jag ha ståplats. Det känns roligare. Man är närmare artisten och det ger mig en helhetskänsla av konsert. Jag tycker om att stå lagom nära scenen. Men inte där trängsel är dominerande, lite bakom det värsta liksom. Man står där, har lite rum framför sig. Sen känner man en liten knuff i ryggen, en till och sen så kommer en storväxt pojke och trängs mellan dig och din polare. Han ställer dig mitt framför dig i det utrymmet du har framför trängseln och dig. DITT utrymme som gör att du ser.
För det första, är du två meter lång så kan du stå långt bak och se scenen. För det andra så behöver du inte ta det utrymmet någon kort person skaffat framför sig för att se lite av scenen. Kom igen.. du är lång.. och du ser inte bättre bara för att du skymmer en liten flicka.
Det roliga med dessa personer är att de inte fortsätter framåt in i kaoset. Nej nej.. de ställer sig där mitt framför dig. Varför? Känner de sig balla bara för att de kan skymma min sikt? Snor de godis från barn också?
Och på tal om trängseln framför, som den storvuxna killen inte skulle in i, dit ska alla ”konsertvana” 18-30 åringar in. De börjar inte trängas när de är väl framme utan de försöker plöja ner varenda person som står i deras väg 30 meter bakom trängseln. Det resulterar i att jag som står bakom den storvuxna killen (på tå nu) blir det sista offret för de ”konsertvana” som har kommit upp i tillräcklig hög fart för att knuffa mig och polaren från varandra och en bit in i trängseln. Jag får nu kämpa mig ut från trängseln och tillbaka till min plats. Här har man dock ett perfekt tillfälle att ställa mig framför den stora killen.
Måste nog förklara vad en konsertvan person är för någon. Helt enkelt en festivalare som har varit på Hultsfred för många gånger och sparar alla band han/hon får.
Efter att halva tiden av konserten har gått har du fått lyssna på några halvbra låtar (de bästa spelar för det mesta sist), suckat åt en lång person framför dig, trängts ofrivilligt men du har fått tillbaka din plats och börja avnjuta den bästa musiken. Men icke.
Du ser scenen och din favorit låt börjar spelas och ALLA konsertvana börjar hoppa. Men kom ingen nu. Visserligen kom jag till konserten för musiken och upplevelsen men jag betalar inte 400 spänn för att höra och se 150 pers framför mig hoppa och bedöva mina öron med deras egna versioner av MIN favoritlåt. Okey då, det visades vara alla andras favoritlåt också. Men vad är då meningen med att hoppa i otakt och skrika melodin falskt då? Missar man inte själva hypen med att ett bra band spelar, en bra låt, live dessutom?
Sen har vi fjortisarna. De gör allt av ovanstående saker. Men de är ganska söta när de anstränger sig för att SE UT som om de har roligt, så jag ska inte skälla så mycket på dem. Dessutom så brukar de vara korta och inte skymma min sikt.
Allt som allt älskar jag konserter, men förstår inte varför många ser sin chans att svina som satan då. Skapa irritation runt om kring sig har väl aldrig varit bra. Och om du vill hävda dig så imponerar du mig mer med en välklippt frisyr och rena fingrar än 4 veckors ”stubb” och 3 festivalband rund varje handled.
Ja.. jag var på konsert nyligen.
Ska på en till snart igen. Ha.. att man står ut med folk.
The Grudge
Vid ett samtal med Sanna kom jag fram till..
Att filmen "The Grudge" är ett fabrikat av asiater. Det är inte nu bara otrevligt med asiater för att dom är lite små läbbiga och pratar ett kosntigt språk som skrivs med konstiga bokstäver. Det är inte bara det att dom springer runt och skriker och försöker få kontakt med en när som vill att man ska ta kort på dom vid slottet. Nu är dom skräckinjagande också, tack vare The Grudge.
Min teori är att det var ett strategiskt val utav dem att göra dessa filmer. Allt för att Mister Ching Chong ska vinna respekt vid sina affärer och få en bra deal. Folk vågar inte säga något. Speciellt när mister Ching Chong har med sig sin 8 åriga flicka på affärsresan till Stockholm.
till Sanna / Maria
Folk och Löning
Det är ganska sjukt hur olika vi alla är. Och det är sjukare hur elaka och vidriga vi blir när vi är i grupp. När vi är folk. Som i folk på stan eller folk på en nattklubb.
Vi är styrda av varandra., vi blir till en massa som rör sig åt samma håll och bara för att en trängs i kön ska nästa göra det och till slut börjar alla knuffas och alla ska in på toaletten för att kissa först eller fram till kassan och betala först. Jag är inte perfekt men jag försöker i alla fall stå på min plats i kön och vänta.. hur kissnödig jag än är eller villig att betala och sticka där ifrån.
Jag förstår inte varför man ska gå på stan och knuffas för att gå i en rak linje som man bestämt innan kvarteret ens började? Vem kom på den förbaskade idéen om att man är så häftig så att alla kommer bereda väg för en? Jag har själv gjort det och du har säkert också gjort det någon gång. Men om du tänker efter.. vad vinner du på det? Svaret är enkelt.. du vinner NADA.. du slösar energi på att knuffas.. blir arg på killen eller tjejen som vägrade bereda väg för dig (ja då kommer ju hon eller han inte gå i sin raka linje) och dessutom kommer någon du knuffat in i knyta näven och säga något elakt. Allt detta för att alla vill gå i en rak linje när de går på gatan.
Resultatet av det hela blir att alla är arga, stressade och svettiga av allt knuffande på varandra.
Värst är det vid löning.
Oh, denna förbannade löning. Okey, missförstå mig inte, jag älskar löning. Jag älskar känslan av att ta ut pengar från en bankomat och få en minneslapp med höga siffror på. Det är nästan så att man sparar den där minneslappen ett tag framöver för att det är så härligt att veta att man har lite pengar att röra sig med. Att alla gillar löning är sanning, att äntligen få betalt för en månads arbete. Man har pengar, man kan slappna av, man betalar räkningar och kanske unnar sig en taxiresa hem istället för att ta den fullpackade bussen.
Dock förstår jag inte folk som beter sig som självaste Ceasar vid löning. ”Jag är rik idag! Nu jävlar ska jag ta för mig av allt! Alla andra kan dra åt helvette!! HAHA”, så tänker de. I alla fall så ser det ut att de tänker. Slänger fram kortet i kassan, knuffas i kön och tror att de är rikast av alla. De tror i vilket fall att de kan få folk att tro att de är rikast i kön.
Men problemet är ju att alla (många i vilket fall) har samma löningssyndrom. Alla knuffas i kassakön, alla slänger fram kortet och alla tror att de kan få resten av kön att tro att de är rikast.
Vid löning blir problemet med att gå i en rak linje på stan värre.
Vid löning tror alla som bekant att de är kungar ”..och klart att alla andra jävlar ska bereda väg för just Mig! Alla tror nog att jag verkligen är rik! Haha.. i min nya jacka och mina nya skor..” (Skorna ska ”kungen” här by the way försöka lämna tillbaka dagen efter för att herr majestät kom på att han faktiskt inte har råd med dom när han fick senaste 3G räkningen).
Så nu har du 500 000 personer som befinner sig i city för att shoppa och varenda jävel ska gå i en rak linje. Är det bara jag som ser problemet? När jag var i Peking, som är en mycket större stad, med mycket mer folk, hade jag aldrig problem att gå på gatan. Folk där må vara äckliga med dem kan gå på en gata med mycket människor. De går i ett slags myller liksom. När man kom i det sättet att gå gick det mycket snabbare och skönare. Där har de lärt sig, eller de kanske har ett annat system för löning(de flesta får betalt svart varje dag efter jobbet).
Och krogen då? Vid löning, aaah.. jag vägrar gå ut. Visst, det är mycket folk. Visst det är många som spelar allan och ska knuffas.. Och visst, det är inte så kul för att det är så mycket folk så man knappt kan lyfta sitt vinglas till munnen. Men dessa jäkla småglin som precis tagit studenten och tar ett sabbatsår för att jobba lite. ALLA går verkligen efter Magnus Uggla låten ”Kung i Baren” och gör av med ALLA sin pengar den dagen. Plus att de beter sig som skit. Sen hamnar de i bråk med en liksinnad nybliven student som planerar att jobba ett halvår. Bråkat handlar om vem som bor närmast Stureplan ( Cred till Björne här) och vem som har gjort av med mest pengar ikväll.
Alla som har jobbat i butik vet hur folkets beteende varierar i och med löningsmånaden. Generösa som fan efter löningen med femtiöringar och precis innan blir de förbannade om man råkar glömma ge dom kvitto, för att de just bestämt sig för att hålla reda på utgifterna. Efter löning beter sig alla som svin mot oss i kassan och innan löning vågar de inte fråga en vara finns för ”.. Hoppas hon inte tvingar mig köpa den!” Sakta med säkert börjar lönen att försvinna från kontot efter all fest, efter all shopping och vi blir allt snålare och snålare och börjar bete oss som Gullom . Kallar sina sista slantar för ”Älskning” och fräser riktigt högt när man glömt en krona i växel.
Det är nu jag tar mig ut på stan. Det är så mycket mindre folk ute på stan innan löning och det sjuka är att ingen får för sig att gå i en rak linje. Tänk efter nu när det blir löning och innan så får du se att det stämmer. Folket håller sig hemma och bestämmer sig för att det är bra att ta det lugnt också.. ”.. man kan juh inte hålla på att vara på stan hela tiden. Man måste ju vila ibland”, är deras ursäkt. Vid den här tidpunkten är det Gildrullen och Videomix som får kunder. Dessutom är alla parker fullsmockade med alla nyblivna motionärer.
Löning är bara ett sätt att kunna prognostisera folket.
Kan du några fler?
/
Maria
Toalettkön
Jag fattar inte vad vi tänker med.. det här som förklaras nedan har jag gjort några gånger själv. Men inte allagånger.
Varför gör vi så tjejer?
Det sjukt kul hur man kan "dumförklara" kvinnan.
..............
Det är 10 meter kö till toaletten och du är förbannat kissnödig. Så du ställer dig i kön. Efter fem minuter frågar du personen framför varför i hela friden det har varit upptaget på toaletten i fem minuter för. Personen framför dig börjar undra det också.. till slut sprids ilska och kissnödighet i hela toalett kön och personen längst fram börjar banka på dörren. ”Kom ut nu!”, skriker den först i kön. I gensvar får hela den irriterande och kissnöda kön tre arga bankningar tillbaka. Tillslut går personen ut från toaletten.
Efter två minuter ställer sig någon bakom dig i toa kön. Några minuter senare frågar den personen varför det tar så lång tid. Du frågar personen framför dig vad klockan är och så är hela mekanismen igång. Först i kön bankar på dörren och den kissnödiga och irriterade kön får bankningar tillbaka.
Tillslut, tillslut är det din tur. Du springer in på toaletten och smäller igen dörren knappt så att personen innan dig hinner hoppa ut. ”Äntligen!!”, tänker du och sätter dig på toaletten och börjar kissa. Det är det här ögonblicket du har väntat på i 20 minuter nu. Fy fan vad skönt det är att kissa när man har vänta länge. Det är så skönt att du sitter kvar en stund på toaletten bara för att känna känslan av att precis ha kissar och inte vara kissnödig. ”Sweet…”, säger du för dig själv och himlar med ögonen. Sen kommer det värsta. Det är en jävel som bankar på dörren. ”Vafan.. låt mig vara. Jag som varit kissnödig så länge”, mummlar du för dig själv och sitter kvar för att titta lite på naglarna. Det gör du bara för att jävlas samtidigt som du tänker. ”Om alla jävlar är här inne i 10 minuter ska jag fan också vara det! Jag tänker inte gå ut nu.. fan heller. Jag har stått i kö som alla andra!”
Det börjar bankas igen på dörren och du flyger upp från toaletten förbannad som en retad elefant och bankar allt du har tillbaka på dörren för att visa att du minsann är den som är inne på toaletten och det spelar ingen roll hur länge de bankar för att du är där inne och de är låsta utanför. ”HA!” Du tvättar händerna och fixar frisyren.. kanske sminkar dig lite och sen går du ut för att möta alla blickar. Men du har ju vunnit och du är inte kissnödig länge så du glor på alla med ett flin på läpparna och tänker; ”haha bitchar.. jag vann.. de är bara jävligt kissnödiga nu… rätt åt dem som stör mig med bankning när jag kissar.. ”
Dejting på svenska
Min mamma brukar alltid fråga mig varför jag inte har "kavaljerer"(som det fint heter på ryska). Mitt svar brukar vara ganska enkelt: "Vet inte, det går inte till så i Sverige." Varje gång blir mamma lika fnittrig och säger : " Haha, alla killar är likadana överallt, Maria. Låt dom uppvakta dig bara."
Kavaljer är en kille som ringer en och frågar hur du mår. Han tycker om ditt sällskap och tycker det är okey att ni inte hånglar eller ens håller hand. Han vågar bara visa att han gillar dig. Eller faktum är.. du kan ha en kavaljer som helt enkelt bara vill knulla.
Faktum är att jag älskar att bli uppvaktad. Jag får tårar i ögonen när någon ger mig blommor. Det kan vara vemsomhelst som ger mig dom och jag kommer varje gång att hålla tillbaka tårarna lika mycket samtidigt som jag skrattar och säger "Men! Till mig?! Vad snällt!" Sen kramar jag personen och medan jag gör det lyckas en tår smita förbi mitt garde i tårkanalerna men jag lyckas torka bort den i sista sekund.
Men problemet är att jag inte får några blommor. Jo, visst. När jag fyller år (missförstå mig inte jag älskar alla blommor jag fick i födelsedagspresent) eller så får jag blommor av någon full typ på stan som lyckats rensa en rabatt.
Okey, det här handlar inte om att få blommor, det handlar om uppvaktning. Som min mamma sa: "..låt dom bara uppvakta dig." Ja visst, ni killar är mer än välkomna att uppvakta mig. "På vilket sätt? Vilka jävla krav hon har!" tänker ni nu.. Nej men ärligt talat. Jag kräver inte buketter med ett dussin röda rosor varje dag (trots att det skulle vara trevligt, dock skulle jag torka ut av allt glädjegråt). Men jag vill iallafall att ni ska ringa. Så enkelt är det. Ring mig, eller skicka sms, eller e-mail, eller brev.. vad som helst.. prata med mig. Tro mig. Det blir mycket lättare om ni pratar med mig.
"Vilken bitch hon är! Varför ska JAG göra allt?", fortsätter era tankar. HA! Här ser jag ett till utrymme för ett missförstånd. Jag ber dig inte att förfölja mig med buketter och ringa mig 10 ggr om dagen för att kanske få ett svar från mig. Jag vill ärligt talat inte ha några stalkers. Jag kanske tar några dagar på mig att skaffa mod till att ringa eller smsa eller vad som helst men jag pratar så gärna med er om ni bara pratar med mig.
FIIINEEE!! Jag ringer väl först! Sen kan du ringa.. sen kan jag ringa.. osv.. eller hur den där fåniga regeln ser ut. Men ring mig iallafall. Det är när man pratar som man lär känna varandra. Så gillar du mig, kan du fråga efter mitt nr. Och jag garanterar att jag frågar efter ditt om jag diggar dig.
Men icke! Alla killar som har fått mitt nr vågar inte ringa eller ens smsa.. eller e-maila.
Så här håller det på. Sen när det gått två månader och jag gett upp hoppet på någon. Så får jag frågan av någon helt annan:
"Vaddå? Gillar du inte Nisse? Han undrar varför du inte hör av dig till honom." HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Varför JAG inte hör av mig? Snälla jag har hört av mig massvis.. Men det kommer till en grad när man ringt 10 ggr och personen inte ringer än själv som man börjar känna sig som en stalker själv (Ni minns en sån man INTE vill ha efter sig) och man slutar ringa.
Tro det eller ej. Men det här har hänt mig..
Säg mig någon? Har jag bara träffat stolpskott eller ser det ut så här i Sverige?
Eller är det jag som har missuppfattat hela grejjen? Ska inte dejting eller vad det nu kallas bestå av två personer? Någ måste det vara jag som missuppfattat något. Om det alltid händer mig. Och jag GER också! Jag bjuder på mig själv. Skrattar, bjuder på hemlagad middag. Fixar något roligt för en natt. Tro mig. Jag kräver, men jag GER samtidigt.
Hur i helvette ska man dejta om man inte känner till reglerna?
När jag träffar någon som jag fattat tycke för låter jag den personen veta det. Jag låter den personen veta att jag vill lära känna honom eller henne. Jag ringer, jag försöker hitta på något med den. Eller är det som min mamma säger? Man ska springa allt man kan för att män är jägare och de vill ha allt som springer ifrån dem. Det har jag försökt, det oxå.. Det gav resultatet av att ingen orkade springa efter mig. Då försökte jag vara mer tillgängligt (eehmm.. observera att jag fortfarande är lika svår/lätt att få i säng). Men icke.. det hjälpte inte heller.
Ryska killar är så mycket bättre på det planet. "Men träffa en ryssjävel då!", säger du.. Haha.. tyvärr är alla bra ryssar upptagna redan. Observera att en bra ryss är ingen som jag vill ha.
Ryska killar ringer. Dom försöker hålla en kontakt. Och dom blir glada när man ringer tillbaka. De spelar inte "jag-är-så-jävla-viktig-så-jag-har-inte-tid-att-skicka-tillbaka-ett-sms-fören-om-3-timmmar-leken", vilken svenska killar gör. Ännu bätte! Dom ringer när dom vill ha en kontakt.. de sitter inte hemma och glor och hoppas att tjejen ska ringa dom. Jag sitter inte hemma (iallafall hela tiden) och glor och väntar att killen ska ringa mig (lite mod måste jag samla först).
Snälla någon? Kan ni förklara för mig hur man ska dejta här i sverige? Dejtar man ens? Eller blir man kär i en person i sin omgivning bara för att ingen utomstående vågar ringa?
Tack för alla svar!
Maria
Första inlägget
woppiefucking do.. en till blogg.