Att leva i en småstad - Trollhättan finest III
Jag är hemma från Trollhättan, yeeay. Åter igen vill jag tacka alla som tagit hand om mig! Speciellt vill jag tacka Niklas och Jessika som tog mig hela vägen till Smögen och självklart Per som gett mig husrum och mycket mer. Grymt kul har jag haft det. Om inget annat så var det en lärorik upplevelse att bo några dagar i en småstad.
Nej, det finns inga kor att välta i Trollhättan och det luktar inte hö runt husknuten. Visserligen är det en stad, men visst satan är det litet. Alla kanske inte känner alla med det räcker med att känna var tredje för att veta att man är bukis med 70% av befolkningen i ens ålder.
Utelivet där suger. Det skulle inte gå att hångla med någon på dansgolvet utan att tre av dina ex får reda på det inom en halvtimma. Dessutom kan man inte släppa loss där utan att vara rädd för att göra bort sig framför chefen. Därför står alla där stilla, folk minglar lite bara. Och dricker, självklart. Minglar och dricker mycket. Sakta men säkert fullare för att de inte har något annat att göra, de kan varesig ragga/hångla eller dansa urflippat.
Småstadsbo
Det kan låta överdrivet men sällan har jag skådat så många personer så berusade vid ett och samma ställe. När klockan blir 1:30 och det är en halvtimme kvar till stängning är alla vingliga nog för att inte bry sig och sina buksvågrar. De har nu bara en halvtimme på sig att festa och måste ge allt de kan och orkar. Då går de till dansgolvet och hånglar upp den chefen som inte är ens syster för att sedan bli utkastad av någon som visar sig vara deras farbror som ska fika med familjen imorgon.
Småstadsbo
Men min irritation ligger inte hos Trollhättan den här gången.
Det var inte förens jag kom hem till Stockholm och Treat jag började tänka till och ifrågasätta vårt liv här. Skriver man ett bukisstammtavla över Treat vet nog alla som är stammisar till baren att Trollhättans 70% ain?t got nothing on us (Observera att jag knäpper med fingrarna framochtillbaka a la Ricki Lake här). De flesta av mina ex och ragg hänger där. Jag har festat med min chef, min mamma och fiender där. Om det nu är exakt likadant i Trollhättan som i Stockholm, varför tror vi då att vi är så mångfaldiga och internationella?
Mitt svar ligger i eskimoerna. För att inte det ska bli inavel i stammen har kvinnorna i byarna sex med manliga besökare. Likadant gör vi i Stockholm. När Treat stänger drar vi oss ut på stan för att ragga lite, hångla lite och göra bort oss på annat håll. Vi har möjligheten att efter stammishaket gå och vara ännu mer pinsamma fram till kl 5 utan att dina tre ex från Treat ska få reda på det. Vi luftar oss helt enkelt från den mentala inaveln och känner oss fräschare och bättre.
Stockholmare
Tänk efter nu alla Ni i storstaden som ser ner på byarna runt om.
Vi är inte bättre människor i Stockholm. Bara bättre slampor när vi går och raggar/hånglar vidare efter Treat, med nu obekanta personer.
Nej, det finns inga kor att välta i Trollhättan och det luktar inte hö runt husknuten. Visserligen är det en stad, men visst satan är det litet. Alla kanske inte känner alla med det räcker med att känna var tredje för att veta att man är bukis med 70% av befolkningen i ens ålder.
Utelivet där suger. Det skulle inte gå att hångla med någon på dansgolvet utan att tre av dina ex får reda på det inom en halvtimma. Dessutom kan man inte släppa loss där utan att vara rädd för att göra bort sig framför chefen. Därför står alla där stilla, folk minglar lite bara. Och dricker, självklart. Minglar och dricker mycket. Sakta men säkert fullare för att de inte har något annat att göra, de kan varesig ragga/hångla eller dansa urflippat.
Småstadsbo
Det kan låta överdrivet men sällan har jag skådat så många personer så berusade vid ett och samma ställe. När klockan blir 1:30 och det är en halvtimme kvar till stängning är alla vingliga nog för att inte bry sig och sina buksvågrar. De har nu bara en halvtimme på sig att festa och måste ge allt de kan och orkar. Då går de till dansgolvet och hånglar upp den chefen som inte är ens syster för att sedan bli utkastad av någon som visar sig vara deras farbror som ska fika med familjen imorgon.
Småstadsbo
Men min irritation ligger inte hos Trollhättan den här gången.
Det var inte förens jag kom hem till Stockholm och Treat jag började tänka till och ifrågasätta vårt liv här. Skriver man ett bukisstammtavla över Treat vet nog alla som är stammisar till baren att Trollhättans 70% ain?t got nothing on us (Observera att jag knäpper med fingrarna framochtillbaka a la Ricki Lake här). De flesta av mina ex och ragg hänger där. Jag har festat med min chef, min mamma och fiender där. Om det nu är exakt likadant i Trollhättan som i Stockholm, varför tror vi då att vi är så mångfaldiga och internationella?
Mitt svar ligger i eskimoerna. För att inte det ska bli inavel i stammen har kvinnorna i byarna sex med manliga besökare. Likadant gör vi i Stockholm. När Treat stänger drar vi oss ut på stan för att ragga lite, hångla lite och göra bort oss på annat håll. Vi har möjligheten att efter stammishaket gå och vara ännu mer pinsamma fram till kl 5 utan att dina tre ex från Treat ska få reda på det. Vi luftar oss helt enkelt från den mentala inaveln och känner oss fräschare och bättre.
Stockholmare
Tänk efter nu alla Ni i storstaden som ser ner på byarna runt om.
Vi är inte bättre människor i Stockholm. Bara bättre slampor när vi går och raggar/hånglar vidare efter Treat, med nu obekanta personer.
By The Way
Kommentarer
Postat av: Shaylisen
Trollhättan suger! Tacka vettja öl, fussball och att du är tillbaka i stocktown där du hör hemma! Puss
Trackback