The Grinch - ett socialt problem

Julen är till för barnen. Så är det iallafall hemma hos oss. När jag som ensambarn växte upp med mor och far älskade jag julen. Jag fick jämt grymt mycket julklappar och jag älskade maten vi som Vitryssar brukar göra på speciella tillfällen. Men när jag nu när jag växt upp (bor hemma fortfarande, lägenhet sökes.. någon?) och barnasinnet sakta glider ifrån mig har julen inte betytt klappar och mat utan isolering från resten av Sverige.

Nej, vi firar inte jul. Vi äter bara lite extra gott och tittar på Jesus Christ Superstar tillsammans men inget mer. Ingen fucking salt julskinka, inga pepparkakor och inga julklappar. Eftersom att det är bara jag mor och far här i Sverige kan vi inte träffa släkten på julafton. Eftersom att vi inte gillar julmaten särskilt äter vi den inte och för att vi inte vill köpa onödiga prylar till varandra i julklapp struntar vi i det.

Detta är ett socialt problem har jag märkt.
Alla frågar alla om vad de ska göra på julen och vilken stor del av släkten de ska träffa, vad de ska köpa till varandra och hur stressigt det är på julen. Eftersom jag inte firar julen blir alla lika stumma när man säger; "Vi firar inte jul, så jag har inte köpt några klappar". Två kompisar till mig var så bestörta att de tillochmed bjudit mig och hela familjen till deras familjeträffar på julafton. För att de tycker "synd" om oss.

"Hur?", tänker de, "Hur kan man inte fira julen? Det är jätteviktigt och traditionellt och något man gör varje år."

Efter att jag knäckt tabun med att inte fira jul får jag en blick uppifrån och ner och sen blir det tyst. Jag är automatiskt avknoppad från trevlighetspratet i personalrummet, eller bland folk som jag endast är bekant med. Enstöringen, hon som inte firar något så självklart som återkommer varje år.

Jag har tillochmed fått höra i något stil med "Du-firar-inte-jul-så-du-förstår-inte-vad-julkänsla-är".


image56


Men saken är den att julkänslan är avslappningen efter att ha slitit hårt för att få den kvällen med presenter och avslappning. Julkänslan är att träffa familj och nära vänner, det är att äta gott med dem som man inte äter annars. Och självklart, en legitim salongsberusning.

Det är bara det att det är betingat med julgran, glögg, pepparkakor och den obligatoriska röda färgen på allas kläder. Det är egentligen det enda som gör det speciellt. Alla betingelser ser man innan själva dagen och vet att snaaaart, snaaaaaaart är det mysigt med de nära och så längtar man och tjuvkikar på klapparna under granen. Mystiken försvann väl ändå när man insåg att jultomten inte finns. Eller är den mystiken så betingad i alla julprylar att den fortfarande finns kvar?




image57



Vem av Er kära läsare kan med handen på hjärtat säga att ni firar julen för att minnas Jesus föddes? Var det inte därför man firade från början?

Kommentarer
Postat av: coffe

nu har det varit väldigt stilla väldigt länge... :(

2008-02-10 @ 00:51:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback