minahundar

Konserter är så fruktansvärt kul. Man får lyssna på musik som man tycker om (för det mesta går man ändå på konserter med musiker man vill se) och dessutom får man se sina favoriter på scen. Man får se dem göra det man älskar med dem i realtid, utan någon tidsförskjutning eller radiovågor emellan.

Men fast än det är så fantastiskt och roligt så finns det folk som själklart ska förstöra det också (trodde du jag skulle rosa hela vägen eller? HAHAH). Ibland tror jag att det finns människor som gör allt för att göra det sämre för andra. De verkar tro att om de spelar tuffa och själviska så ska jag få någon slags respekt för dom. Detta visar sig på konserter väl.

När jag går på konsert vill jag ha ståplats. Det känns roligare. Man är närmare artisten och det ger mig en helhetskänsla av konsert. Jag tycker om att stå lagom nära scenen. Men inte där trängsel är dominerande, lite bakom det värsta liksom. Man står där, har lite rum framför sig. Sen känner man en liten knuff i ryggen, en till och sen så kommer en storväxt pojke och trängs mellan dig och din polare. Han ställer dig mitt framför dig i det utrymmet du har framför trängseln och dig. DITT utrymme som gör att du ser.

För det första, är du två meter lång så kan du stå långt bak och se scenen. För det andra så behöver du inte ta det utrymmet någon kort person skaffat framför sig för att se lite av scenen. Kom igen.. du är lång.. och du ser inte bättre bara för att du skymmer en liten flicka.

Det roliga med dessa personer är att de inte fortsätter framåt in i kaoset. Nej nej.. de ställer sig där mitt framför dig. Varför? Känner de sig balla bara för att de kan skymma min sikt? Snor de godis från barn också?

Och på tal om trängseln framför, som den storvuxna killen inte skulle in i, dit ska alla ”konsertvana” 18-30 åringar in. De börjar inte trängas när de är väl framme utan de försöker plöja ner varenda person som står i deras väg 30 meter bakom trängseln. Det resulterar i att jag som står bakom den storvuxna killen (på tå nu) blir det sista offret för de ”konsertvana” som har kommit upp i tillräcklig hög fart för att knuffa mig och polaren från varandra och en bit in i trängseln. Jag får nu kämpa mig ut från trängseln och tillbaka till min plats. Här har man dock ett perfekt tillfälle att ställa mig framför den stora killen.

Måste nog förklara vad en konsertvan person är för någon. Helt enkelt en festivalare som har varit på Hultsfred för många gånger och sparar alla band han/hon får.

Efter att halva tiden av konserten har gått har du fått lyssna på några halvbra låtar (de bästa spelar för det mesta sist), suckat åt en lång person framför dig, trängts ofrivilligt men du har fått tillbaka din plats och börja avnjuta den bästa musiken. Men icke.

Du ser scenen och din favorit låt börjar spelas och ALLA konsertvana börjar hoppa. Men kom ingen nu. Visserligen kom jag till konserten för musiken och upplevelsen men jag betalar inte 400 spänn för att höra och se 150 pers framför mig hoppa och bedöva mina öron med deras egna versioner av MIN favoritlåt. Okey då, det visades vara alla andras favoritlåt också. Men vad är då meningen med att hoppa i otakt och skrika melodin falskt då? Missar man inte själva hypen med att ett bra band spelar, en bra låt, live dessutom?

Sen har vi fjortisarna. De gör allt av ovanstående saker. Men de är ganska söta när de anstränger sig för att SE UT som om de har roligt, så jag ska inte skälla så mycket på dem. Dessutom så brukar de vara korta och inte skymma min sikt.

Allt som allt älskar jag konserter, men förstår inte varför många ser sin chans att svina som satan då. Skapa irritation runt om kring sig har väl aldrig varit bra. Och om du vill hävda dig så imponerar du mig mer med en välklippt frisyr och rena fingrar än 4 veckors ”stubb” och 3 festivalband rund varje handled.

Ja.. jag var på konsert nyligen.

Ska på en till snart igen. Ha.. att man står ut med folk.