minahundar

Ni känner igen Martyren antagligen. Det är de som först protesterar och sen när du går med på deras villkor offrar de sig i stil med ” OOOOH…. Bara för att du tjatade så himla mycket! Jag vill verkligen INTE men JAG GÖR DET… bara för DIN SKULL”

Du tittar bara på dem efter deras utbrott och undrar: Varför har de helt plötsligt, efter en halvtimmas våldsam protest, gått med på ditt förslag. Det är inte frågan om att de går med på vad du säger, utan det är skumt att de ger med sig med ett suck efter att du gett upp och gått med på deras förslag.

Och där sitter du, med gapad mun och tittar på martyren. Du vet inte hur du ska reagera eller vad du ska säga. Du bara stirrar på honom/henne och klämmer ut ur dig : ”Men det gick bra att göra som du ville, du hade ju starka protester mot mitt förslag pga. det där förhindret..”
”Men jag kan offra mig! Tänk inte vad jag protestera om! Jag klarar det.. det kanske inte går så bra men.. suck.. jag fixar det!! Oh..”, svarar Martyren.

Sen ger du upp, du fick ju som du ville. Men ändå har du dåligt samvete och mår piss.

Säg mig, Martyren, vill ni ha maktkänsla eller vad vill ni? För jag fattar verkligen inte.