Tur och katastroftänkande
Det var jävligt länge sen som jag hade tur. Vare sig i kort, kärlek eller rena slupmässiga saker som att snubbla? folk snubblar och ramlar, jag snubblar och ramlar i vattenpölen.
Men turen vänder, säger du som läsare. Problemet är att jag är katastroftänkande och tror på slumpen.
Jag föreställer mig tro på tur som något där lyckan är uppdelad på hälften / hälften. Alltså så borde turen vända lite då och då och man får lika mycket utav båda delarna. Men det behöver inte heller betyda allt för gott. Jämför att vinna 30 miljoner dollar när du är 25 och att vinna dem när du är 92 år gammal och har bara 2 dagar kvar att leva.
Min tro på slumpen lyder att allt kan hända oberoende och beroende på den serie av handlingar som sker och konsekvenserna av dessa. Detta innebär att du kan snubbla och ramla i en vattenpöl lika mycket som du kan snubbla och ramla över din livs kärlek. Men den ena handlingen utesluter inte den andra. Det kan lika gärna vara båda konsekvenserna på en gång som ingen. Du kanske inte ens snubblar bara för att fyllot som tappade ölburken du snubblande på faktiskt tog upp den efter sig.
Vidare har jag en andra konstiga tankemönster. Oftast tänker jag mycket långt.. läskigt långt och det blandat med katastroftänkande innebär att jag jämt är rädd för min framtid. För att slumpen gäller och katastroftänkandet sätter stopp för fina saker utan förbereder mig alltid för det värsta.
Alltså, går tankegången något i stil med:
Jag snubblar och landar i en vattenpöl. Vattnet från pölen skvätter på min lärare, men han är på dåligt humör och ger mig dåliga betyg för att jag smutsat ner hans byxor. Det gör att jag får ett dåligt jobb och har lite pengar en lång tid och tvingas in i kriminalitet. Sen blir jag satt i fängelse för rån och blir lesbisk men ingen vill bli tillsammans med mig för att jag lyckats pricka det enda kvinnofängelset utan homosexuella.
Allt det här, bara genom att bara se en ölburk på gatan.
Men turen vänder, säger du som läsare. Problemet är att jag är katastroftänkande och tror på slumpen.
Jag föreställer mig tro på tur som något där lyckan är uppdelad på hälften / hälften. Alltså så borde turen vända lite då och då och man får lika mycket utav båda delarna. Men det behöver inte heller betyda allt för gott. Jämför att vinna 30 miljoner dollar när du är 25 och att vinna dem när du är 92 år gammal och har bara 2 dagar kvar att leva.
Min tro på slumpen lyder att allt kan hända oberoende och beroende på den serie av handlingar som sker och konsekvenserna av dessa. Detta innebär att du kan snubbla och ramla i en vattenpöl lika mycket som du kan snubbla och ramla över din livs kärlek. Men den ena handlingen utesluter inte den andra. Det kan lika gärna vara båda konsekvenserna på en gång som ingen. Du kanske inte ens snubblar bara för att fyllot som tappade ölburken du snubblande på faktiskt tog upp den efter sig.
Vidare har jag en andra konstiga tankemönster. Oftast tänker jag mycket långt.. läskigt långt och det blandat med katastroftänkande innebär att jag jämt är rädd för min framtid. För att slumpen gäller och katastroftänkandet sätter stopp för fina saker utan förbereder mig alltid för det värsta.
Alltså, går tankegången något i stil med:
Jag snubblar och landar i en vattenpöl. Vattnet från pölen skvätter på min lärare, men han är på dåligt humör och ger mig dåliga betyg för att jag smutsat ner hans byxor. Det gör att jag får ett dåligt jobb och har lite pengar en lång tid och tvingas in i kriminalitet. Sen blir jag satt i fängelse för rån och blir lesbisk men ingen vill bli tillsammans med mig för att jag lyckats pricka det enda kvinnofängelset utan homosexuella.
Allt det här, bara genom att bara se en ölburk på gatan.
WTF?
Kommentarer
Postat av: Märta
För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte varje dag man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :).
Trackback