På tal om den tappade telefonen

I lördags försvann min mobiltelefon.
I söndags beställde jag ett nytt kort för att få tillbaka mitt nummer. Jag ringde en gång till och bad dem att skicka ett 3G kort istället.

- Du får kortet i veckan!, svarade Lisa glatt på andra änden av tråden.

Hela veckan har varit ett race ner till brevlådan i porten för att se om något har kommit till mig från tele2.

Idag är det fredag och jag har ännu inte fått någonting.

Samtal med kundservice:

-    Hej, Maria heter jag. Jag hade beställt ett nytt SIM-kort i söndags och undrar om det är på väg..?

-    Du hade beställt ett 3G kort, inte sant?

-    Exakt!

-    Det verkar som om det inte har skickats någon beställning.. Jag beställer ett till dig nu då, du ska få det efter helgen.

-    Tack...





WTF? Efter helgen? Sluta nu... sluta plåga mig.

image37


Notis till själv: mörbulta någon på comhem, mörbulta någon på tele2


Hur satan lyckas man tappa en mobiltelefon?

Den frågan har jag ställt mig i många år när vän på vän blev av med sina mobiler och ständigt bytte nummer. Alltid är det samma historia. Någon är för full och slänger av sig mobilen lite varsomhelst, tappar den i vattnet, cyklar över den..  allt möjligt egentligen. Slarviga händelser under fylla. Sist jag var så där slarvig var på en hemmafest när jag var 16 år och min väska med min mobil blev snodd av två kickersbrudar.

Igår var jag ute, praktiskt taget nykter (ett glas vin), och tappar min mobil. Hur i helvete lyckas man med en sån sak? NYKTER. Vuxenpoängen sjönk och ilskan över förlorade telefonnummer tog över.

Skönt att inte ha en mobil?, var det någon som tänkte.
Jag gillar mänsklig kontakt i hög grad, stänger aldrig av mobilen och är beroende av facebook. Nej, det är inte skönt att inte kunna ringa spontana samtal när man tar en promenad eller har tråkigt. Det är verkligen inte skönt att inte ha en portabel kalender/anteckningsblock och massa annat jag använder. Om du inte gillar att bli kontaktad lite då och då kan ju du ge din mobil till mig och njuta av ensamheten.


Och så alla fina sms?. oooooooooh


Snälla ring på mitt temporära nummer och underhåll mig : 070 448 70 32. (HA! Trodde du att jag inte har 3 extra mobiler, eller?) Du får tillochmed vara en äcklig gubbe som flåsar för abstinensen börjar klia ordentligt. Snart kommer ticsen.


image36



BTW


Hittade en
intressant artikel om frågan.

Vi ber om största möjliga diiiiiiiiiiisssssssssssssssssssssssen

Att vara för snäll har sina bakslag har läsare till bloggen sett tidigare. Att snällhet kan irritera kanske ingen har tänkt på. But fear not my true readers, för det har jag gjort!

Vi vet alla att det är lite jobbigt att neka en person, om inte jobbigt så känns det lite obekväm En fest man inte vill följa med på, en fika, en föreslagen dejt, vadsomhelst egentligen. Det är  jobbigt att säga ?nej? bara för att man inte vill såra personen som kom med förfrågan.

Så man är tyst för att vara snäll. På sin höjd hittar man på en ursäkt för att fördröja svaret, för att senare vara tyst. Eller så svarar man inte alls, någonsin. En tystnad är bättre än en diss här, tycker man. I vissa fall är det bäst att hålla käften kan jag hålla med om, de erfarenheterna har jag många av.

Men att vara tyst på en rak fråga?:

"Vill du hitta på något ikväll?", frågar du en söt person ansikte till ansikte.
Den söta personen stirrar på dig, knappt i ögonen, sen vänder den sig om och går tyst.



Eller ursäkten, som jag tycker är värre för man känner sig bara dum efteråt som någonsin frågat:

"Vill du hitta på något ikväll?", frågar du din kompis.

"Neej, asså, jag kan inte ikväll, imorgon kan jag", svarar den.

"Vill du hitta på något ikväll?", frågar du.

"Nej, asså, jag stannar nog hemma ikväll, men imorgon är jag ledig", svarar den.

"Vill du hitta på något ikväll?", frågar du.

"Nej, jag lovade bror/syster/moster/avlägsen kusin att jag skulle handla åt dem", svarar den.

"Vill du hitta på något ikväll?", frågar du. Personen öppnar munnen och du ser blicken som stirrar mitt emellan dina ögon när du till slut säger:
"Vill du inte så säg det istället."

"Aaah, men jag hör av mig då, ehm, nästa vecka"




Rationellt beteende? Knappast.
Snällt? Inte det heller.
Räddar man sitt eget skin? Kankse, om man har tur.

Snälla, dissa mig ordentligt. Jag tappar bara respekten för dig om du leker snäll.





image35





BTW


Jag vet att jag gjort så själv vid tillfällen. Men det var inte fören igår som jag märkte hur elakt och fullkomligt idiotiskt det är att göra något sånt.

Jag ber om ursäkt om jag på något sätt fått någon att känna sig dum.
Nästa gång dissar jag dig bara, deal?

Basker och runkelektronikabrillor på, tack

Den sända flaskposten krossades av Schenkers lastbåt som var fylld med H&Ms kläder.
Kom meddelandet fram eller blev bläcket upplöst av havets salt?

Avsändaren satt förvirrat på kajen och pratade med ett troll.
Hon undrade vad tomten hade för sig, men trollet hade inga svar.
"Frukten är bitter så här års", sa det.


Och Gud pissade på oss alla som aldrig förr.

Modern poesi suger, sa han.



image34





BTW

Nee jag har inget annat att skriva

A.I. bäbisen

Tänk dig:

Det är söndag, du är ledig. Den mysigaste koftan är på och du sitter på ett fik i solen med dina kompisar för att skvallra om helgen. Allt är bra. Du är inte bakis, kaffet är lagom varmt och alla från gårkvällen är med.

Bara en sak är irriterande. Det där jäkla bäbisskriket och skrattet som upprepas gång på gång på gång på gång. Första gången blir du och dina vänner lite hånfulla och skrattar åt skitungen som kommer bli fet för hans
lattemorsa till förälder. Andra gången håller du tyst. Tredje gången det låter om fanskapet bakom er himlar du och dina vänner i kanon och fjärde gången suckar ni i kör.

Till slut vänder du dig om för att ge mamman en mördande blick. Med en snabb vändning på huvudet och spända ögon blänger du bakom dig. Men det finns inte en barnvagn i sikte. Det är bara människor utan barn på fiket. Överallt i fiket ser du dig om, din blick kan inte förloras nu, speciellt inte nu när du hör det där gnällande skrikande fanskapet till barn skratta igen.

"Heeej, gubben!", fnittrar 25-årig tjej i telefon två bord bakom dig. Det var inte en bäbis. Det var en ringsignal från jamba som skrek och skrattade i pipigaste polyfonmode.


image33

Räcker det inte med babyboomen och alla lattemorsor? Måste folk skaffa gnälliga bäbisar som ringsignaler?
Är man så desperat efter mördrarskap kanske man kan skaffa en hund? Eller tamagutchi? Men bannemig inte en mobilsignal som knappt en själv tycker är uthärdlig.




WTF?

So Fucking Emo II

Nyanlända läsare bör läsa detta först: So Fucking Emo





Så länge som jag minns mig själv har jag alltid varit känslig, lättstött och tar åt mig saker. Många ser inte det dock, för jag döljer det väl. Vissa grejer är bara löjliga att överreagera på in public. Det går så långt ibland att en sorglig reklam kan förstöra min glada dag.

Jag må inte lyssna på emopunk, jag har inte snelugg och jag vill inte skära av mig handlederna.

Men jag känner mig ensam, jag använder uttrycket "sorglig reklam", jag kramas med mitt täcke och jag blir sentimental så fort jag säger hej då till kompisar trots att vi ska höras dagen därpå. Jag gråter när jag blir arg, jag kan börja skrika åt tven när jag tycker något är orättvist på nyheterna, jag tar med mig mitt gossedjur på alla resor jag någonsin gör och jag längtar jämt efter bättre tider.

Banne mig.. jag är fan emo.



image32
Kolla bara på min presentationsbild

Att leva i en småstad - Trollhättan finest III

Jag är hemma från Trollhättan, yeeay. Åter igen vill jag tacka alla som tagit hand om mig! Speciellt vill jag tacka Niklas och Jessika som tog mig hela vägen till Smögen och självklart Per som gett mig husrum och mycket mer. Grymt kul har jag haft det. Om inget annat så var det en lärorik upplevelse att bo några dagar i en småstad.

Nej, det finns inga kor att välta i Trollhättan och det luktar inte hö runt husknuten. Visserligen är det en stad, men visst satan är det litet. Alla kanske inte känner alla med det räcker med att känna var tredje för att veta att man är bukis med 70% av befolkningen i ens ålder.

Utelivet där suger. Det skulle inte gå att hångla med någon på dansgolvet utan att tre av dina ex får reda på det inom en halvtimma. Dessutom kan man inte släppa loss där utan att vara rädd för att göra bort sig framför chefen. Därför står alla där stilla, folk minglar lite bara. Och dricker, självklart. Minglar och dricker mycket. Sakta men säkert fullare för att de inte har något annat att göra, de kan varesig ragga/hångla eller dansa urflippat.


Småstadsbo

Det kan låta överdrivet men sällan har jag skådat så många personer så berusade vid ett och samma ställe. När klockan blir 1:30 och det är en halvtimme kvar till stängning är alla vingliga nog för att inte bry sig och sina buksvågrar. De har nu bara en halvtimme på sig att festa och måste ge allt de kan och orkar. Då går de till dansgolvet och hånglar upp den chefen som inte är ens syster för att sedan bli utkastad av någon som visar sig vara deras farbror som ska fika med familjen imorgon.


Småstadsbo

Men min irritation ligger inte hos Trollhättan den här gången.
Det var inte förens jag kom hem till Stockholm och Treat jag började tänka till och ifrågasätta vårt liv här. Skriver man ett bukisstammtavla över Treat vet nog alla som är stammisar till baren att Trollhättans 70% ain?t got nothing on us (Observera att jag knäpper med fingrarna framochtillbaka a la Ricki Lake här). De flesta av mina ex och ragg hänger där. Jag har festat med min chef, min mamma och fiender där. Om det nu är exakt likadant i Trollhättan som i Stockholm, varför tror vi då att vi är så mångfaldiga och internationella?

Mitt svar ligger i eskimoerna. För att inte det ska bli inavel i stammen har kvinnorna i byarna sex med manliga besökare. Likadant gör vi i Stockholm. När Treat stänger drar vi oss ut på stan för att ragga lite, hångla lite och göra bort oss på annat håll. Vi har möjligheten att efter stammishaket gå och vara ännu mer pinsamma fram till kl 5 utan att dina tre ex från Treat ska få reda på det. Vi luftar oss helt enkelt från den mentala inaveln och känner oss fräschare och bättre.


image31
Stockholmare


Tänk efter nu alla Ni i storstaden som ser ner på byarna runt om.
Vi är inte bättre människor i Stockholm. Bara bättre slampor när vi går och raggar/hånglar vidare efter Treat, med nu obekanta personer.











By The Way

Det var all öl.

Im going to Trollywood!

Då var det klart. Insåg allt vid 23.00 tisdag kväll. Det blev plötsligt verklighet.

Jag åker till
Trollhättan kl 12.25 onsdag, ingen biljett hem finnes.

Pocket


Kommer ni ihåg tiden då det blev poppis med pocketböcker?
Egentligen gör inte jag det mer än att jag minns när alla ?vuxna? började visa sig med en massa mjuka böcker på tunnelbanan. Var och varannan satt tysta med pocketboken högt uppe framför ögonen och koncentrerat läste något.

Efter ett tag blev det en estetisk symbol för vem man är. Så som grönt hår är för punkare och svart lugg över ena ögat för
emos blev pocketboken på tunnelbanan en symbol för vem man är och vad man tänker. Var och varannan satt nu på tunnelbanan satt än en gång med boken högt framför ögonen med framsidor som "Maos lilla röda", "Liftarens guide till galaxen" och "Kafka" för att visa vilken genre man tillhör.

Igår såg jag något nytt inom trenden. En man i 25-30 års åldern med rufsig skäggväxt och svarta bågar på läsglasögonen. När han kom in och satte sig tittade alla nyfiket på om han var en av dem som var kulturell och undrade om han läste något på tunnelbanan på väg till och från jobbet.

Visst var han kulturell!
Till allas oförvåning letade han i sin läderväska efter något. En bok kom upp, en pocket självklart. Men när han tog upp den kunde ingen se vad det var han läste. Han hade nämligen köpt ett fodral till denna med konstnärliga graffitiansikten ritade på som täckte hela framsidan. Högt placerade han boken med fodralet framför ögonen.

"Shit!", tänkte vi alla, "Vilken kille! Han bryr sig inte om vi vet om vad han läser eller inte.", och så började vi alla undra. Var det världens begynnelse han satt och klurade på, eller en porrnovell? Vi visste inte.




Han var så sofistikerad att han inte brydde sig om vi visste vad han läste eller inte.
Det, mina kära läsare, lyste starkt och klart från hans aura.




image27

woffmjau

image24

Woffmjauuuu

Drink and dial 2.0

Att dricka sig lite full och få mod till att ringa eller smsa någon attraktiv för en själv är något vi alla gjort. Det kan vara farligt. Ångesten är överväldigande. Men jag har upptäckt något värre.

Igår fick jag ett trevligt fyllesms. Ett sådant som jag inte alls hade något emot. Själv var jag småfull och hade hela kvällen lyckats att INTE smsa. Woho!



Men med det bekräftande smset kom vilja, våld och en sms-spya till svar från mig.

image23




WFT?

Trollhättan finest II

Så var man hemma från Roskilde. 5 kilo har jag tappat, trots att jag byggt på lår och rumpmuskler i lergång. Grymt kul har jag haft men jag skulle aldrig ha klarat mig utan mina grannar på campingen från Trollhättan.

Vilka grabbar! Per, Tony, Dennis och Jan. Mysigare pojkar får man leta efter. Tack ska ni ha för att ha tagit hand om mig när jag mådde som värst och tack för att ni hade kul med mig när jag mådde som bäst!



Tidigare i bloggen
dissade jag Trollhättan, nu ber jag om ursäkt. Vem visste att den perfekta killen för mig bor där?







Eller var det kanske all öl?

Roskilde, ditt dass i tillvaron.


Burkar du skita i din egen hall? Nej? Kanner du lite abstinens for kiss och bajs ar du valkommen att halsa på i Roskilde. Mina galna danska grannar har en trevlig vana att gå två decimeter ut i lergången for att kissa. Den enda anledningen till att jag gillar vadret nu ar for att det inte ligger på någon sol som kan forstarka lukten.

Nu ar jag saven lamnad ensam i krigszonen, Roskilde. Jakob orkade inte med leran och vadret vilket slutade med att han åkte hem. Men jag ska banne mig klara det har. Ni alla som varit på  festival  med sol och lite damm kan slanga er i vaggen, for det har ar riktigt hårt. Speciellt med en aning feber och halsont.


Onska mig lycka till och hoppas på att gamla Maria någonsin kommer tillbaka. For mina varderingar har forendrats totalt.

Kram!

Don't fight the mud

Slumpen lag lyder:
Tar du med dig ett paraply nar du ar på promenad kommer solen komma fram.


Folk har de skonaste losningarna på hur de ska hålla sig rena har. Plastpåsar i gummistovlarna har varit min favorit. Det ser så nedrans roligt nu och jag har skrattat fram till igår.

Jag hade den grymmaste framforhållningen ever igår. Det sporegnade och var storm samtidigt som de forsta konserterna borjade. Jag, som en sann Roskildekampe( 5000 pers har lamnat Rosklide redan), skulle gå och se Talib Kweli i vilket ovader det an var. Mitt kladval var perfekt. Nyinkopta gummistovlar, benvarmare, shorts, vast och regnjacka. Poangen var att om jag skulle bli dyngsur så kan man lika garna minimera påkladnaden. Efter att ha klatt på mig borjade jag vandra i leran.


Plums sa det. Sen var hela mitt ben upp over knat i lera.
Nu, idag, går jag runt med en plastpåsar i gummistovlarna eftersom att det ar en pol med lera i vardera sko.


Annars borjar jag vanja mig vid det har och har valdigt roligt. Kanske ska ta ett dopp ikvall igen!

Kram mina kara! / Maria

Duschar ar overskattade

Igår var en astrevlig dag. Solen sken och leran stelnade till till den graden att du fastnar for varje steg du tar.
Detta har resulterat i att jag har brant mig. Japp, jag flagnar. Nasa och panna.. axlarna lite också. Daremot så ar min "bandbranna", den solbranna du har på handen efter festival bandet, perfekt. Konturerna fantastiska.

Efter att ha suttit och pressat i solen hela dagen bestamde jag mig for att ta min forsta dusch. Det var riktigt skont. Jakob påstår att jag var borta i 1,5 timmar. Håret blev rent och allt. Men något stamde inte. Det luktade tvål och annat gegg från mig. Helt plotsligt kande jag mig malplacerad och ovalkommen på campingen. Jag kunde inte langre skutta runt i leran som jag tidigare gjort, man blev juh helt plotsligt smutsig nu. Innan var man bara smutsig.. och kunde lika garna bli lite smutsig till. Men lugn kara lasare. Det tog mig 2 minuter från att jag gick ut ur duschen och fotterna var leriga. Ytterligare 15 min så var hander och ansikte med dar också. Resultatet blev att jag slosat 30 dkr på 1,5 timmes vattenlek. Fett vart det.

Något jag verkligen inte gillar på det har stallet ar de sena kvallarna. Nar alla blir fulla blir de mer smutsiga och leriga. Med leran och smutsen kommer grisigheten och tankegången i besokarnas huvuden låter något i stil med ; "Jag ar full och smutsig.. fuck all". Vilket de också gor. Fuckar allt. Drar i talt pinnar och snoren for att sedan kissa på dem. Kastar lera på folk, skriker och sjunger och kramas... leriga. Det som forvånar mig ar också att det knappt ar någon slags sakerhet har på campingen. Det går runt funktionarer. De ar oftast yngre an mig... flickor. Woopido.

Tills vidare kara vanner! / Maria



Love the mud, hate the mud

Det sporegnade igår. Från kl 15 på dagen fram till någonstans kl 3 i natt.
Titta på bilden från min
tidigare inlagg. Klar? Japp.. så har ser det ut. I stort sett overallt. Det finns vissa grasflackar kvar, men de ar få. Min smarta ide om att ta med sig gummistovlar kolapsade ganska regalt nar jag upptackte att leran ar till knana på vissa stallen och att mina gummistovlar ar till anklarna.

Antingen hatar du leran eller så alskar du den.Ofta sager man att varlden ar i gråskala. Alltså att man har två ytterligheter till allting och en massa dar emellan.Något jag markt har på festivalen i Rosklide ar att det inte finns något som heter gråskala. Antingen ar det stekhett och snustort, eller så ar det svinkallt och osregn.
Antingen mår du asbra eller så mår du piss. Nu såhar hemifrån nar man minns den gråa vardagen tycker man att den inte ar så dum iallafall...

Det ar sjukt hur man ser forfallet på manniskor har. Det har vet jag trots mitt eget forfall, man ser det på de nykomna. De liksom lyser upp en hel grupp manniskor nar de skrider forbi med vita hoodies, nytvattat och rena jeans. Men framfor allt saknar de nykomna påsar under ogonen. Jag ångrar nastan att jag inte tar kort på mig varje dag for att se hur det ser ut i en tidsserie.

Idag ar storsta målet att hitta ett par hogre gummistovlar. Sen kommer Elofs och Jakobs kompis Johannes med ett till talt och vi får hoppas på sol for att kunna bygga om vårt grannskap med den nyinkopta pressenningen. Kanske ta en trip till Kopenhamn.. vi får se helt enkelt.


Kram! / Maria









Recept før den som ær nyfiken

Efter många hårda timmar utan sømn fick jag æntligen sova. Trots att granntælten hade fest før full rulle fram till kl 7 imorse.
Total sovtid : 9 timmar
Slutsats: Jag ølskar øronproppar och jag førstår mina førældrar æntligen.

Svineriet har tagit på mig regælt och jag har blivit svinig sjælv till en grad. Tycker jag, alltså. Jag borstar fortfarande tænderna frenetiskt, tvættar mig under armarna 2 ggr per dag førsøker hålla mig ren med andra ord. Tillskillnad från våra grisiga grannar som kissar utanfør tæltet.

Man børjar vænja sig vid lukten på området. Recept før den som ær nyfiken:

Den kan førklaras som en lukt av stall, hæststall.
Ta en massa hø, hæll øl, kiss och bajs på det.
En nypa svett och regnvatten.
Lægg i jæst och låt vara i 3 dagar.


Førsta fest dagen var helt okey. Vi lærde kænna vår snælla grannar och fick sitta i deras tælt under øsregnet. Sen gick vi och utforskade området. De flesta har fest i sina tælt. Ganska många har part tælt, vissa har slæpat his hembyggda høgtalare som dånar och øverrøstar de tillsynes små boomboxarna. Alla pratar med alla och alla ær trevliga. Ingen som tjurar om man råkar knuffa till tæltet men de skriker før spilld øl.

Såhær på morgonkvisten går hælften på kampingen med øl och hælften med tandborste och kaffe
. Det ligger skræp øverallt och græset har førvandlats till lera. Mina vita skor finns ej længre, de har blivit ersatta av ett par gråbruna. Det kommer bli værre.. och jag ær rædd. Det hær klarar jag av med nær kisshålet vid vår grannes tælt børjar lukta vet jag inte vad jag ska gøra. Det ær ett førfall...


Nedrans jag blev rædd nu.

Krama toaletten från mig! / Maria





Svinstian

Så nu kara lasare ar jag i Roskilde..
Det visade sig att det finns gratis internet och att ni inte alls behover ha abstinens fran mitt skrivande!

Jag ångrar mig djupt fortfarande for resan. Allt startade på festivalbussen:

Jakob och jag fick skjuts av Roland till Centralstationen i Stockholm. Inte nog med att min packning vager bly, regnade det. Woopidoo. Val på bussen verkar stamningen trevligt. Alla pratar med alla och olen dricks for fullt.
Grabbarna framfor mig och Jakob sitter med en hederlig boombox och spelar musik. "Trevligt!" , sa både jag och min resekamrat.

"Trevligt!", måste vara det dummaste jag någonsin sagt om det dar. Grabbarna tappade bort sina cd skivor och spelade en enda skiva hela vagen ner till Roskilde. Med klassiker som "rosa helikopter", "i'm retarded" och "slå mig" dånandes for full volym hela resan.. HELA resan... 12, TOLV timmar ner till Roskilde. Jag måste tillagga att det var nattbussen vi tog. Jag har alltså sovit.. 30 minuter.

Nar vi val kommer fram har vi tinnitus och nedrans ont i huvudet. Var anlander vi? På fel sida om festivalen visserligen och det forsta jag ser ar en massa av folk. Gåendes, fram och tillbaka, leriga, smutsiga, fulla, nedspygga redan...Underbart.

Nar vi val tagit oss till ratt ingång inser jag och Jakob att det ar ko for att komma in... Ko... i leran, med 2000 andra nyanlanda. Halften pårokta, resten fulla som stryk. Två timmar får vi stå... i leran.. mina skor ar bara att kasta.

Dock har vi hittat en bra plats att talta på, bajamajorna ar okey hittils och maten ar jag annu inte trott på.
Vadret har nere ar strålande dock! Sol och massa moln på horisonten.

Helvettet har borjat.

Kram / Maria

Roskilde, here I come!

Nu är det garanterat försent.. försent att ångra sig, försent att sälja biljetterna. Nu måste jag åka till Roskilde.

För två månader sedan lät det som en fantastisk idé som Björn la fram till mig ; " Maria! Du måste ner till Roskilde med min och Anna!" Jag ojjade mig, sen kom jag fram till beslutet. Nu eller aldrig. Bilderna som Björn och Anna hade från förra året såg underbara ut. Soligt och varmt. Öl och myspys.

Björn och Anna bangade. Nu är jag fast med min bästa killkompis Jakob, två tält, en nedrans massa packning och en väderrapport som säger ösregn.  Jag gillar inte att tälta, jag hatar mygg och spindlar, jag vill kunna duscha när jag vill, jag vill inte bli nervält i en bajamaja." Musiken, då?!", frågar Ni mig. Jaah.. Någon kul spelar väl.


image22


Överlever jag detta har Ni få läsare många inlägg att se fram emot!
Kyss duschen och krama toaletten var dag åt mig är Ni snälla.

För nu bär det av!

Frukost, någon?

Tyvärr så ser inte världen ut som vi vill att den ska göra, men en sak måste Ni killar förstå. Bara för att en tjej har en tajt topp eller underdel betyder det inte att killar har rätt till att tafsa eller trycka sig mot en. Tough luck, säger jag till mig själv. För det förekommer ofta.

Något jag inte förstår är killar som tafsar på en och sen blir förvånade när man säger ifrån. Förvånade. Alltså, riktigt förvånade. Smäller ut med händerna, försöker förklara fred och ställer frågan: "Vad är det som är fel?" för att sedan trycka sig lite till mot en.

(Ni killar som inte tafsar kanske inte tror detta. Men varje gång jag är på krogen händer det här. Varje gång blir en kille riktigt förvånad.)

Nu vänder vi på steken, grabbar.
En tjej går fram till dig och grabbar tag i dina pungkulor. Smeker dem lite lätt och säger något i stil med ; "Dig skulle jag kunna äta till frukost imorgon".

Det kanske låter som en bit från en porrfilm, men castingpersonalen missade en viktig bit. Vem den kvinnan är. Hon är inte blond, har inte störa bröst och hon luktar inte gott. Hon är finnig, stripigt hår, fet som få, luktar svett och öl, dessutom haltar hon lite. Tänkt dig också att hennes finniga tyska polare sitter och skrattar åt det hela eftersom suggan blivit tillräckligt full för att göra det. Gänget har även följt efter dig hela kvällen och skrikit saker i stil med; ?Kom ska du få slicka mig!? följt av hysteriskt fnitter.

Den killen som inte brukar våld i detta sammanhang tillhör då skaran människor med konstiga sexuella böjelser. Den som brukar våld i detta sammanhang förväntar sig att kvinnan ska ge sig av och förstå, inte att hon ska bli förvånad och klämma extra hårt om kulorna.

Snälla, snälla, försök att förstå Ni grabbar som tafsar. Från mig får du inte ett ligg utan en rak höger.

image21



Tack på förhand! / Maria

Tidigare inlägg Nyare inlägg