Kära, Mina
Jag vill kommentera Minas kommentar till mitt förra inlägg.
Postat av: Mina
Postat av: Mina
Men det står ju ingen bil under min balkong med motorn i gång 8 timmar om dygnet. Jag vill bara kunna ha balkongdörren öppen uten att hela lägenheten stinker äcklig rök, men det skiter ju grannarna i. Det är för LITE häxjakt på rökare, de ger sig inte så lätt.
Det jag syftade på att det är idiotiskt att ha en häxjakt på rökare på grund av folkhälsoskäl. Det är lika farligt att vara för tjock , lika farligt att inte se sig om i trafiken och lika kostsamt med barn som är allergiska för hundar.
Skulle du, Mina, tycka bra om att förbjuda socker och fett i produkterna som vi handlar? Ta bort allt godis och alla chips i hela landet. För de är hälsofarliga de med. Som SCB rapporterar är mer än 40 % av Sveriges befolkning överviktiga eller har fetma. Dock räknas fetma som sjukdom. Vilket alkoholism också gör. Konstigt eller hur?
Säg till din granne att det luktar rök i din lägenhet, så kanske vederbörande förstår. Jag kan inte lösa detta problem åt dig.
På Voter.se kan du rösta i frågan också.
Ej rökning, tack!
Du kan inte röka vart du vill. Inomhus är det förbjudet. Restauranger och caféer - förbjudet. Jobbar du inom landsting får du snart inte röka på arbetstid. Ett förslag om förbud på uteserveringar har varit på gång.
Vad är denna häxjakt för något, va?
Börja jakten på de som äger bilar också. De har också en äcklig doft efter sig och den är farlig den med.
Jaga de som är feta och inte motionerar! De kostar staten en massa pengar i sjukdomar. De tar upp TVÅ platser på bussen men betalar för EN! Är det rättvist?
Ta upp jakten på de som grillar på innergården eller tomten intill! Det luktar bränt kött för vegetarianen och det luktar brand in i min lägenhet.
Ta bort sjukdomsförklaringen på alkolisterna! De kostar redan idag massvis med pengar i rehabilitering, sjukdomar, polisfall och de luktar äckligt på bussen. Förbjud alkoholen och lös detta problem också.
Bötlägg alla som skräpar ner på gatan!
Dra av lön för alla som försover sig!
Sparka ut alla ur universitetet som får underkänt på tentan!
Stäng in alla tanter som tar 30 minuter på sig att gå över gatan!
Söv alla hundar och katter så att dina barn inte får allergiska reaktioner!
Vaddera hela Sverige för att minimera benbrott och sjukfrånvaron på jobbet!
Helst av allt ska du bara gå och dö för hela du är ett besvär för någon i detta samhälle. Men begå för guds skull inte självmord för det kostar pengar och gör folk ledsna. Försvinn i etern och kom aldrig mer tillbaka.
Tack för förståelsen! Du har gjort världen och Sverige en stor tjänst.
The Grinch - ett socialt problem
Julen är till för barnen. Så är det iallafall hemma hos oss. När jag som ensambarn växte upp med mor och far älskade jag julen. Jag fick jämt grymt mycket julklappar och jag älskade maten vi som Vitryssar brukar göra på speciella tillfällen. Men när jag nu när jag växt upp (bor hemma fortfarande, lägenhet sökes.. någon?) och barnasinnet sakta glider ifrån mig har julen inte betytt klappar och mat utan isolering från resten av Sverige.
Nej, vi firar inte jul. Vi äter bara lite extra gott och tittar på Jesus Christ Superstar tillsammans men inget mer. Ingen fucking salt julskinka, inga pepparkakor och inga julklappar. Eftersom att det är bara jag mor och far här i Sverige kan vi inte träffa släkten på julafton. Eftersom att vi inte gillar julmaten särskilt äter vi den inte och för att vi inte vill köpa onödiga prylar till varandra i julklapp struntar vi i det.
Detta är ett socialt problem har jag märkt. Alla frågar alla om vad de ska göra på julen och vilken stor del av släkten de ska träffa, vad de ska köpa till varandra och hur stressigt det är på julen. Eftersom jag inte firar julen blir alla lika stumma när man säger; "Vi firar inte jul, så jag har inte köpt några klappar". Två kompisar till mig var så bestörta att de tillochmed bjudit mig och hela familjen till deras familjeträffar på julafton. För att de tycker "synd" om oss.
"Hur?", tänker de, "Hur kan man inte fira julen? Det är jätteviktigt och traditionellt och något man gör varje år."
Efter att jag knäckt tabun med att inte fira jul får jag en blick uppifrån och ner och sen blir det tyst. Jag är automatiskt avknoppad från trevlighetspratet i personalrummet, eller bland folk som jag endast är bekant med. Enstöringen, hon som inte firar något så självklart som återkommer varje år.
Jag har tillochmed fått höra i något stil med "Du-firar-inte-jul-så-du-förstår-inte-vad-julkänsla-är".
Men saken är den att julkänslan är avslappningen efter att ha slitit hårt för att få den kvällen med presenter och avslappning. Julkänslan är att träffa familj och nära vänner, det är att äta gott med dem som man inte äter annars. Och självklart, en legitim salongsberusning.
Det är bara det att det är betingat med julgran, glögg, pepparkakor och den obligatoriska röda färgen på allas kläder. Det är egentligen det enda som gör det speciellt. Alla betingelser ser man innan själva dagen och vet att snaaaart, snaaaaaaart är det mysigt med de nära och så längtar man och tjuvkikar på klapparna under granen. Mystiken försvann väl ändå när man insåg att jultomten inte finns. Eller är den mystiken så betingad i alla julprylar att den fortfarande finns kvar?
Vem av Er kära läsare kan med handen på hjärtat säga att ni firar julen för att minnas Jesus föddes? Var det inte därför man firade från början?
Nej, vi firar inte jul. Vi äter bara lite extra gott och tittar på Jesus Christ Superstar tillsammans men inget mer. Ingen fucking salt julskinka, inga pepparkakor och inga julklappar. Eftersom att det är bara jag mor och far här i Sverige kan vi inte träffa släkten på julafton. Eftersom att vi inte gillar julmaten särskilt äter vi den inte och för att vi inte vill köpa onödiga prylar till varandra i julklapp struntar vi i det.
Detta är ett socialt problem har jag märkt. Alla frågar alla om vad de ska göra på julen och vilken stor del av släkten de ska träffa, vad de ska köpa till varandra och hur stressigt det är på julen. Eftersom jag inte firar julen blir alla lika stumma när man säger; "Vi firar inte jul, så jag har inte köpt några klappar". Två kompisar till mig var så bestörta att de tillochmed bjudit mig och hela familjen till deras familjeträffar på julafton. För att de tycker "synd" om oss.
"Hur?", tänker de, "Hur kan man inte fira julen? Det är jätteviktigt och traditionellt och något man gör varje år."
Efter att jag knäckt tabun med att inte fira jul får jag en blick uppifrån och ner och sen blir det tyst. Jag är automatiskt avknoppad från trevlighetspratet i personalrummet, eller bland folk som jag endast är bekant med. Enstöringen, hon som inte firar något så självklart som återkommer varje år.
Jag har tillochmed fått höra i något stil med "Du-firar-inte-jul-så-du-förstår-inte-vad-julkänsla-är".
Men saken är den att julkänslan är avslappningen efter att ha slitit hårt för att få den kvällen med presenter och avslappning. Julkänslan är att träffa familj och nära vänner, det är att äta gott med dem som man inte äter annars. Och självklart, en legitim salongsberusning.
Det är bara det att det är betingat med julgran, glögg, pepparkakor och den obligatoriska röda färgen på allas kläder. Det är egentligen det enda som gör det speciellt. Alla betingelser ser man innan själva dagen och vet att snaaaart, snaaaaaaart är det mysigt med de nära och så längtar man och tjuvkikar på klapparna under granen. Mystiken försvann väl ändå när man insåg att jultomten inte finns. Eller är den mystiken så betingad i alla julprylar att den fortfarande finns kvar?
Vem av Er kära läsare kan med handen på hjärtat säga att ni firar julen för att minnas Jesus föddes? Var det inte därför man firade från början?
Woffmjau
Ler gayigt
När sarkasm och ironi inte funkar är det oftast synd. När något som är banalt, nästan lite äckligt och tråkigt får ett medialt överspel a la dagens Britney-hysteri är det tragiskt.
Detta är en hyllning till min vän Coffe och hans blogg och specifikt ett blogginlägg.
Coffe stör sig på en man som bloggar om inget. Med termen "inget" menar jag inget i dess fulla mening. Nada, Nothing. Jag stör mig fruktansvärt jag också.
I denna verkligen intetsägande blogg vill mannen från Leksand vara lite tuff, rolig och ironisk genom att skriva till "Ler gayigt" i varje inlägg. Varje inlägg handlar om nada, nothing, inget intressant och anslutas med "ler gayigt". Detta får mig att vilja, likaväl som Coffe, att släppa allt man håller på med, åka till Leksand, ställa sig utan för den intetsägande mannens dörr och skrika som en fjortis:
"DIN JÄVLA BLOGG ÄR INTE OTROLIG OCH INTRESSANT OCH DU LER INTE GAYIGT DU ÄR GAY I SÄMSTA MÖJLIGA BETYDELSE!!!!!!"
Vad har man missat att om man lägger in "ler gayigt" efter varje inlägg i sin blogg? Det är inte ens i närheten charmigt som Berts Bravader "Tack och Hej. Leverpastej"
Vart är sarkasmen i det får jag fråga? I att man anspelar på homosexuella, kanske? Sure det brukar vara kul. Homosexuella är lite som judar som får ta all shit. Men tycker mannen att allt han skriver om är skit och gayigt, även om det handlar om hans nya frisyr.
Hur är detta ironi om det handlar om något som är så konstant som i var enda inlägg? Det är inte längre ironi om det är något som är konstant.
En sak lyckas den intetsägande mannen göra. Att få mig arg. Bokstavligt talat släppte jag allt jag höll på med och började avreagera mig här på bloggen. Mannen från Leksand är egentligen inte orsaken. Jag blir arg för att han, medan han säger INGENTING, har många läsare. Ytterligare ett bevis på att majoriteten av världsbefolkningen är puckad.
Och jag skäms. Skäms för att behöva bli arg, skäms för att behöva låta er titta på hans blogg.
Men det är viktigt att de få av oss lite klokare än den intetsägande mannan från Leksand (och hans läsare) predikar för en bättre framtid. Innan hela världen går åt helvette
Film
Film har aldrig varit mig grej. Jag tröttnar snabbt. Det är för utdraget och tar lång tid. Helt enkelt så blir jag rastlös.
Sanna försöker få mig att titta på film hela tiden. Hon har seriöst skrivit en lista till mig med namn på filmer som jag "måste" se. Den är lång mina damer och herrar... riktigt lång. För att bättra på mig har jag fått i läxa att titta på film på tv.
Idag var det Love Actually som stod i tv tablån.
Filmen är 135 minuter lång enligt IMDB
Reklamtid enligt mitt tidtagarur på mobiltelefonen: 32 min 41 sek.
24,4% av tiden jag spenderat framför teven, på kanal 5 med filmen Love Actually, var alltså reklam.
Nästa gång blir det bio. Det löser även problemet med att sitta hemma och ha bakisångest ensam på en söndagskväll.
Sanna försöker få mig att titta på film hela tiden. Hon har seriöst skrivit en lista till mig med namn på filmer som jag "måste" se. Den är lång mina damer och herrar... riktigt lång. För att bättra på mig har jag fått i läxa att titta på film på tv.
Idag var det Love Actually som stod i tv tablån.
Filmen är 135 minuter lång enligt IMDB
Reklamtid enligt mitt tidtagarur på mobiltelefonen: 32 min 41 sek.
24,4% av tiden jag spenderat framför teven, på kanal 5 med filmen Love Actually, var alltså reklam.
Nästa gång blir det bio. Det löser även problemet med att sitta hemma och ha bakisångest ensam på en söndagskväll.
Tentaplugg
Jag insåg precis att tentan är imorgon.
Jag insåg precis att jag har en bok kvar att läsa.
1. Just nu funderar jag på att bränna ner skolan. Eller strunta i den här kursen och läsa något nästa termin. Eller muta läraren med lite pengar (hurm.. annat han kan tänkas mutas av). Eller smita från landet och aldrig mer visa mig i Sverige.
2. Senare kommer jag få motivation nog och tron på att jag klarar det, trots att jag ska läsa en hel bok idag och memorisera tre andra.
3. Lite senare efter det kommer jag fundera på om jag känner någon som kan bränna ner skolan mot betalning / hota läraren.
4. Sen kommer jag inse att tentan är imorgon (igen), och att jag har en bok kvar att läsa.
Så kommer tankarna gå runt från punkt 1-4 tills midnatt och då kommer jag använda de sista krafterna till att dunka in vetskapen i huvudet.
Hur mycket jag än vetat det i hela två veckor, så INSÅG jag att den är imorgon.
Jag insåg precis att jag har en bok kvar att läsa.
Hur mycket jag än planerat att bara plugga de sista dagarna, så INSÅG jag att det är en hel bok kvar.
1. Just nu funderar jag på att bränna ner skolan. Eller strunta i den här kursen och läsa något nästa termin. Eller muta läraren med lite pengar (hurm.. annat han kan tänkas mutas av). Eller smita från landet och aldrig mer visa mig i Sverige.
2. Senare kommer jag få motivation nog och tron på att jag klarar det, trots att jag ska läsa en hel bok idag och memorisera tre andra.
3. Lite senare efter det kommer jag fundera på om jag känner någon som kan bränna ner skolan mot betalning / hota läraren.
4. Sen kommer jag inse att tentan är imorgon (igen), och att jag har en bok kvar att läsa.
Så kommer tankarna gå runt från punkt 1-4 tills midnatt och då kommer jag använda de sista krafterna till att dunka in vetskapen i huvudet.
Att jag på tre och ett halvt år inte har lärt mig. Jag är för fan fil. kand. i ekonomi.
Hur jag än lyckats med det? Men tydligen gick det an.
Hur jag än lyckats med det? Men tydligen gick det an.
Rökning Dödar
Ett av de töntigaste beteenden jag känner till är när någon gottar sig åt att någon annans självförvållade motgångar.
Ansiktsuttrycket är självsäkert och en flinande ton som skrattar åt dig när du är bakis:
"Haha.. ja, det är trist att vara bakis. Fast jag fjortisdricker inte så mycket längre."
Sen gör personen en konstpaus när han/hon ser att det inte gav någon reaktion och lägger till:
"Ja, träningen tar över vettu!", och klappar en på axeln och snabbt skyndar iväg. Nöjda som satan att de fick till den där sista strofen, så att den bakfulla personen verkligen förstod att han/hon är liiiiiiite bättre och lite hälsosammare.
Värre är personer som inte röker.
Rökaren: "Jag ska bara springa ut och hämta lite frisk luft", säger rökaren ironiskt som fan då alla vet att han röker.
Icke-rökaren: "Haha, ja det regnar ute. Fan vad skönt att inte röka!"
Det här är verkligen ett exempel på folk som en gång i halvåret super sig kanonpackade på företags-/skolfesten och röker för att kunna ragga på en genom att fråga efter eld. Dagen efter är ursäkten "Ja.. haha, jag går juh inte ut ofta. Rökte jag? Nej, du måste ha sett fel."
Mitt svar till alla er som inte röker och inte dricker, bara tränar och jobbar och flinar åt andra som inte får jobb och träning att gå ihop med vare sig rökandet, spelandet eller drickandet:
"Alkoholsmaken är vidrig och att röka är faktiskt äckligt. Men det är synd att behöva dö frisk som e nötkärna"
Ansiktsuttrycket är självsäkert och en flinande ton som skrattar åt dig när du är bakis:
"Haha.. ja, det är trist att vara bakis. Fast jag fjortisdricker inte så mycket längre."
Sen gör personen en konstpaus när han/hon ser att det inte gav någon reaktion och lägger till:
"Ja, träningen tar över vettu!", och klappar en på axeln och snabbt skyndar iväg. Nöjda som satan att de fick till den där sista strofen, så att den bakfulla personen verkligen förstod att han/hon är liiiiiiite bättre och lite hälsosammare.
Värre är personer som inte röker.
Rökaren: "Jag ska bara springa ut och hämta lite frisk luft", säger rökaren ironiskt som fan då alla vet att han röker.
Icke-rökaren: "Haha, ja det regnar ute. Fan vad skönt att inte röka!"
Det här är verkligen ett exempel på folk som en gång i halvåret super sig kanonpackade på företags-/skolfesten och röker för att kunna ragga på en genom att fråga efter eld. Dagen efter är ursäkten "Ja.. haha, jag går juh inte ut ofta. Rökte jag? Nej, du måste ha sett fel."
Mitt svar till alla er som inte röker och inte dricker, bara tränar och jobbar och flinar åt andra som inte får jobb och träning att gå ihop med vare sig rökandet, spelandet eller drickandet:
"Alkoholsmaken är vidrig och att röka är faktiskt äckligt. Men det är synd att behöva dö frisk som e nötkärna"
Saint Maria - Måndag morgon
Någon jävel föreslog att vi skulle ändra schemat på måndag morgon och börja klockan 9 istället för klockan 10. Den jäveln var en föreläsare på universitetet som talar i en monoton stämma.
En annan jävel föreslog att universitetet skulle spara in på energi (läs: pengar) och sänkte värmen på alla element. Samma jävel brukar vädra föreläsningssalen för att få in frisk luft till eleverna på november mornar.
En tredje jävel som ansvarar för min nuvarande kurs vill göra universitetet internationellt och föreslog att föreläsningen skulle hållas på engelska för utbytesstudenter. Den här jäveln tänkte inte på att utbytesstudenter inte går på en föreläsning för att upplysas om kulturella skillnader som kan uppkomma, de lär sig eller har erfarit det redan.
En matglad jävel åt bönar i går kväll och ägg till frukost idag. Samma jävel har ljudlösa väderspänningar längst bak i föreläsningssalen.
En av många jävlar hann inte att äta frukost p.g.a. schemaändringen och fick snabbt med sig ett äpple hemifrån. Den här jäveln har p.g.a. fri uppfostran aldrig lärt sig att stänga munnen när man tuggar.
Flera andra jävlar hade svårt att sitta still och lyssna på eländet och suckade högt. Dessa jävlar gjorde föreläsaren nervös och fick honom att stamma.
Min djävel, boendes på vänster axel, hade svårt att vakna klockan 6:30 imorse. Samma djävel skulle i vaket tillstånd säga till mig att stanna hemma och skolka imorse.
En annan jävel föreslog att universitetet skulle spara in på energi (läs: pengar) och sänkte värmen på alla element. Samma jävel brukar vädra föreläsningssalen för att få in frisk luft till eleverna på november mornar.
En tredje jävel som ansvarar för min nuvarande kurs vill göra universitetet internationellt och föreslog att föreläsningen skulle hållas på engelska för utbytesstudenter. Den här jäveln tänkte inte på att utbytesstudenter inte går på en föreläsning för att upplysas om kulturella skillnader som kan uppkomma, de lär sig eller har erfarit det redan.
En matglad jävel åt bönar i går kväll och ägg till frukost idag. Samma jävel har ljudlösa väderspänningar längst bak i föreläsningssalen.
En av många jävlar hann inte att äta frukost p.g.a. schemaändringen och fick snabbt med sig ett äpple hemifrån. Den här jäveln har p.g.a. fri uppfostran aldrig lärt sig att stänga munnen när man tuggar.
Flera andra jävlar hade svårt att sitta still och lyssna på eländet och suckade högt. Dessa jävlar gjorde föreläsaren nervös och fick honom att stamma.
Min djävel, boendes på vänster axel, hade svårt att vakna klockan 6:30 imorse. Samma djävel skulle i vaket tillstånd säga till mig att stanna hemma och skolka imorse.
Vi ba'h och De ba'h
Vid en diskussion med Ombudsman kom vi fram till att vi och våra vänner hör till en grupp av människor som är väldigt fritänkande och frispråkliga. Det händer oss ofta att vi kommer till en grupp människor som inte vågar skratta åt våra skämt och kanske inte ens kan tänka sig varför det är roligt. Sociala regler och det politiskt korrekta har tagit över tanken hos den regelriktiga befolkningen. I vissa fall känner vi att vi inte passar in för att de korrekta skämten är förutsägbara eller för att ingen vågar skratta åt oss.
Du vet att du tillhör den regelriktiga gruppen om du bara skrattar högt innanför de sociala reglerna. Du kan alltså inte ens tänka tanken utifrån det som är politiskt inkorrekt. Skämt utanför de sociala reglerna vägrar du skratta åt för att de är hemska. Men blondinskämt går bra. Ironi är inte på tal om. Snuskig och rå humor är barnsligt och att försvara feminismen har blivit ett signum för dig. Du tar en diskussion om löner så fort du hör någon säga ordet kvinna. Snart vågar du själv inte säga ordet ?kvinna? för att det kan vara politiskt inkorrekt laddat.
Du tillhör oss om du förstår det sociala reglerna men kan tänka utanför dem. Du inser att det som är politiskt inkorrekt är det som gör det politisk korrekta. Du skrattar åt skämt utanför de sociala reglerna just för att de är inkorrekta och hemska. Ironi är inget du ifrågasätter utan accepterar. Snuskig och rå humor är roligt just för att det är så enkelt och ordet ?kvinna? har blivit en svordom för att det är så fantastiskt kul att ta den där diskussionen en gång till med den blonda glamourdrottningen i din skol-/arbetsgrupp.
Så där sitter du som regelriktigt på kaféet med dina vänner och håller dig till dina sociala regler, som är accepterade av i stort sätt alla, alla i hela Sverige åtminstånde. Inom detta ramverk går det inte att trampa någon på tårna och det går inte att göra någon missnöjd. Glad är du att sitta där och höra in. Vara en i gruppen, skratta åt allas skämt som är inom ramverket och mysa åt det som familjeteve tycker är mysigt.
Vi sitter och myser på kaféet med varandra för att vi vågar tänka utanför det sociala ramverket, vi har accepterat att världen inte gäller innanför detta ramverk och vi vågar skratta åt det hemska. Vi skrattar åt ironin som det politiskt korrekta skapat. Vi trampar inte folk på tårna för att vi vet att det gör ont, men vi nafsar på reglerna när vi kan. Glada är vi att leva inom det ramverk de regelriktiga har skapat. Men missnöjda med det krav det ställer på oss. Trots allt var det vi som lät feminismen komma till världen och trots allt var det vi som tryckte världen framåt när ramverket tryckte de regelriktiga på tårna.
Vad gör en regelriktigt när den där obehagliga tanken kommer upp? Den där tanken som är banbrytande mot det regelverk de lever efter. Plågas de av att tro att tankarna måste hålla sig till ett ramverk? Tycker de illa om sig själva om tanken brister i sång och skrattar åt ett politiskt inkorrekt skämt?
Man måste ju inse att det går att det inte går att få in 30 somalier i en bil genom att kasta in en smula men tanken är rolig. Den är inte mindre rolig än 7 thailändare på en moped i Phuket, men det skrattar de regelriktiga åt.
Du vet att du tillhör den regelriktiga gruppen om du bara skrattar högt innanför de sociala reglerna. Du kan alltså inte ens tänka tanken utifrån det som är politiskt inkorrekt. Skämt utanför de sociala reglerna vägrar du skratta åt för att de är hemska. Men blondinskämt går bra. Ironi är inte på tal om. Snuskig och rå humor är barnsligt och att försvara feminismen har blivit ett signum för dig. Du tar en diskussion om löner så fort du hör någon säga ordet kvinna. Snart vågar du själv inte säga ordet ?kvinna? för att det kan vara politiskt inkorrekt laddat.
Du tillhör oss om du förstår det sociala reglerna men kan tänka utanför dem. Du inser att det som är politiskt inkorrekt är det som gör det politisk korrekta. Du skrattar åt skämt utanför de sociala reglerna just för att de är inkorrekta och hemska. Ironi är inget du ifrågasätter utan accepterar. Snuskig och rå humor är roligt just för att det är så enkelt och ordet ?kvinna? har blivit en svordom för att det är så fantastiskt kul att ta den där diskussionen en gång till med den blonda glamourdrottningen i din skol-/arbetsgrupp.
Så där sitter du som regelriktigt på kaféet med dina vänner och håller dig till dina sociala regler, som är accepterade av i stort sätt alla, alla i hela Sverige åtminstånde. Inom detta ramverk går det inte att trampa någon på tårna och det går inte att göra någon missnöjd. Glad är du att sitta där och höra in. Vara en i gruppen, skratta åt allas skämt som är inom ramverket och mysa åt det som familjeteve tycker är mysigt.
Vi sitter och myser på kaféet med varandra för att vi vågar tänka utanför det sociala ramverket, vi har accepterat att världen inte gäller innanför detta ramverk och vi vågar skratta åt det hemska. Vi skrattar åt ironin som det politiskt korrekta skapat. Vi trampar inte folk på tårna för att vi vet att det gör ont, men vi nafsar på reglerna när vi kan. Glada är vi att leva inom det ramverk de regelriktiga har skapat. Men missnöjda med det krav det ställer på oss. Trots allt var det vi som lät feminismen komma till världen och trots allt var det vi som tryckte världen framåt när ramverket tryckte de regelriktiga på tårna.
Vad gör en regelriktigt när den där obehagliga tanken kommer upp? Den där tanken som är banbrytande mot det regelverk de lever efter. Plågas de av att tro att tankarna måste hålla sig till ett ramverk? Tycker de illa om sig själva om tanken brister i sång och skrattar åt ett politiskt inkorrekt skämt?
Man måste ju inse att det går att det inte går att få in 30 somalier i en bil genom att kasta in en smula men tanken är rolig. Den är inte mindre rolig än 7 thailändare på en moped i Phuket, men det skrattar de regelriktiga åt.
Tur och katastroftänkande
Det var jävligt länge sen som jag hade tur. Vare sig i kort, kärlek eller rena slupmässiga saker som att snubbla? folk snubblar och ramlar, jag snubblar och ramlar i vattenpölen.
Men turen vänder, säger du som läsare. Problemet är att jag är katastroftänkande och tror på slumpen.
Jag föreställer mig tro på tur som något där lyckan är uppdelad på hälften / hälften. Alltså så borde turen vända lite då och då och man får lika mycket utav båda delarna. Men det behöver inte heller betyda allt för gott. Jämför att vinna 30 miljoner dollar när du är 25 och att vinna dem när du är 92 år gammal och har bara 2 dagar kvar att leva.
Min tro på slumpen lyder att allt kan hända oberoende och beroende på den serie av handlingar som sker och konsekvenserna av dessa. Detta innebär att du kan snubbla och ramla i en vattenpöl lika mycket som du kan snubbla och ramla över din livs kärlek. Men den ena handlingen utesluter inte den andra. Det kan lika gärna vara båda konsekvenserna på en gång som ingen. Du kanske inte ens snubblar bara för att fyllot som tappade ölburken du snubblande på faktiskt tog upp den efter sig.
Vidare har jag en andra konstiga tankemönster. Oftast tänker jag mycket långt.. läskigt långt och det blandat med katastroftänkande innebär att jag jämt är rädd för min framtid. För att slumpen gäller och katastroftänkandet sätter stopp för fina saker utan förbereder mig alltid för det värsta.
Alltså, går tankegången något i stil med:
Jag snubblar och landar i en vattenpöl. Vattnet från pölen skvätter på min lärare, men han är på dåligt humör och ger mig dåliga betyg för att jag smutsat ner hans byxor. Det gör att jag får ett dåligt jobb och har lite pengar en lång tid och tvingas in i kriminalitet. Sen blir jag satt i fängelse för rån och blir lesbisk men ingen vill bli tillsammans med mig för att jag lyckats pricka det enda kvinnofängelset utan homosexuella.
Allt det här, bara genom att bara se en ölburk på gatan.
Men turen vänder, säger du som läsare. Problemet är att jag är katastroftänkande och tror på slumpen.
Jag föreställer mig tro på tur som något där lyckan är uppdelad på hälften / hälften. Alltså så borde turen vända lite då och då och man får lika mycket utav båda delarna. Men det behöver inte heller betyda allt för gott. Jämför att vinna 30 miljoner dollar när du är 25 och att vinna dem när du är 92 år gammal och har bara 2 dagar kvar att leva.
Min tro på slumpen lyder att allt kan hända oberoende och beroende på den serie av handlingar som sker och konsekvenserna av dessa. Detta innebär att du kan snubbla och ramla i en vattenpöl lika mycket som du kan snubbla och ramla över din livs kärlek. Men den ena handlingen utesluter inte den andra. Det kan lika gärna vara båda konsekvenserna på en gång som ingen. Du kanske inte ens snubblar bara för att fyllot som tappade ölburken du snubblande på faktiskt tog upp den efter sig.
Vidare har jag en andra konstiga tankemönster. Oftast tänker jag mycket långt.. läskigt långt och det blandat med katastroftänkande innebär att jag jämt är rädd för min framtid. För att slumpen gäller och katastroftänkandet sätter stopp för fina saker utan förbereder mig alltid för det värsta.
Alltså, går tankegången något i stil med:
Jag snubblar och landar i en vattenpöl. Vattnet från pölen skvätter på min lärare, men han är på dåligt humör och ger mig dåliga betyg för att jag smutsat ner hans byxor. Det gör att jag får ett dåligt jobb och har lite pengar en lång tid och tvingas in i kriminalitet. Sen blir jag satt i fängelse för rån och blir lesbisk men ingen vill bli tillsammans med mig för att jag lyckats pricka det enda kvinnofängelset utan homosexuella.
Allt det här, bara genom att bara se en ölburk på gatan.
WTF?
So Fucking Emo V - Dear Emo!
Min blogg är inte särskillt välbesökt eller mycket kommenterad. Men ett inlägg som fått mycket respons.
So Fucking Emo har det rosats risats om hur mycket som helst!
Emos frukta inte!
Maria och Ombudsman är här för er hjälp!
Varning! Läsare bör kunna tyda ironi, annars kommer missförstånd garanterat uppstå!
(För kommentatorernas hemsidor se kommentarer till So Fucking Emo)
Nemo om So Fucking Emo
Okej, det finns många emosar som skär sig, och jag tycker verkligen att det är fel. Speciellt när dom i grund och botten inte har en anledning till det. Men tänk på alla oss andra människor, som skär oss för att vi verkligen mår dåligt, det är ju inte så jävla kul för oss när alla kallar oss emo. Okej, visst, jag kanske bär svarta kläder och ser dyster ut. Och endast därför blir jag kallade emo. Är det rätt? Nej, speciellt inte när andra emosar skriker emo efter en när man är ute och går på stan. Hallå, skaffa er ett liv. Och om ni nu mår så jävla dåligt, gå och sök hjälp då!!! Jag orkar fan inte med er längre! Gaah, bra sagt, för emokids är efterblivna jävlar som borde dö!
Kära, Nemo!
Det märks tydligt att du har aggressionsproblem, det är helt naturligt i din ålder.
/ Ombudsman
Kära, Nemo!
För det första: Jag talar om populärkulturen Emo, kan hända därför emokids skriker efter dig?
Alla oss som skär sig, må dåligt? Om det är någon som vet vad det är att må dåligt är det jag själv. Har du fått en diagnos? Det kanske vore bra att få det. Sen jag fick min mår jag tusen ggr bättre och jag skär inte mig själv. Brukar vara en klassiska existentiell ångest annars. Vilket i filosofernas värld kan betyda ett försprång, framför dem som inte tänker alls.
Om du mår så dåligt och skär dig? skaffa hjälp. Nästa gång kanske du slinter och verkligen skär av dig venen på riktigt.
/ Maria
mor om So Fucking Emo
Hejsan!
Vad skulle du kalla min befintliga status/genre för något?
Emo? För att jag visar mina känslor och för att mitt liv aldrig har varit en dans på rosor?
Ovetande resonemang och ett klent underlag. Men annars bra.
Adjö
Kära Mor!
Vem är du? Hur ska jag kunna generalisera mot dig när jag inte vet vem du är?
Ovetande resonemang och klent underlag? So is your face!
Tata!
/ Ombudsman
Kära Mor!
Forfarande talar jag om populärkulturen. Jag har inte en blekaste aning om hur du klär dig, eller om du ens skär dig.. eller över huvud taget något som jag kopplar emos med. Du visar dina känslor? Bra! Stå på dig. Det gör jag också. Men om du kan koppla texten jag skrivit till dig själv så kanske du ska tänka efter om du inte är påväg in i emoidentiteten? Oventante resonemang? Fortfarande, jag pratar om en populärkultur som har växt till sig på 2000-talet. Det finns ingen litteratur kring detta. Ovetande kring dina känslor? Ehmm.. ja. Men å andra sidan känner jag inte dig.
Aurevoir!
/Maria
Kannzer om So Fucking Emo
Du.... ALLA EMOKIDS SKÄR SIG INTE!! Jag är s.k. Emo, och, visst jag är depprimerad, men jag försöker ta itu med mina problem. Ja, jag går runt och är deppig, lyssnar på deppig musik, ser ledsen ut hela tiden (för det är jag)... Men jag SKÄR mig inte! En del gör inte det. En del som lyssnar på Emo, klär sig i 'Emokläder, (som egentligen heter FashionCore) kan vara hur glada som helst. Alla har inte 'Emo-persolighet' bara för att dom klär sig i FashionCore.
En sak till: Alla har börjat få för sig att det är modernt att vara Emo. Så dom gör precis som folk säger att Emo gör. ''Gör så här om du vill vara emo: skaffa rakblad och svarta kläder''.
Men så är det fan inte! Det är mycket djupare än så.
Så där... Klar.
Käre Cancer!
Djup säger du? Hur tror du det är att växa upp som en del av den cyniska generationen, som tar allt som den ironiska generationen sade på fullt allvar? Här snackar vi djup!
PS. försök att lyssna på glad musik, det hjälper!
/Ombudsman
Kära Kannzer!
Det är inget fel med att vara ledsen, ibland. Du försöker ta itu med dina problem och jag beundrar dig som kan stå för det du gör! Men du måste hålla med mig om att man blir ledsnare om varenda Hello Kitty ligger halshuggen på golvet bara för att det är den trendigaste inredningen. Hela idéen med en gruppkultur som bygger på ångest, hårfärg och Fall Out Boy gör att även andra, som inte är ledsna på riktigt, blir det.
PS. det är klart det är en trend, annars skulle det inte heta FashionCore.
/Maria
j om So Fucking Emo
det är inte lätt att avra emo. Man tycker att hela världen är imot en men isjälvaverket är dom vid din sida varje sek.
Käre, J!
Jag antar att din första mening skulle vara ?det är inte lätt att avla emu?? Och jag tror dig. Men dessvärre missade du hela poängen med inlägget. Det finns för övrigt ingen som har något emot emufarmare.
/Ombudsman
Kära, J!
Det kallas för paranoia och alla i denna värld lider utav detta mer eller mindre. Bli inte missledd av deras yttre, alla är sjuka i huvudet på sitt sätt.
/Maria
So Fucking Emo har det rosats risats om hur mycket som helst!
Emos frukta inte!
Maria och Ombudsman är här för er hjälp!
Varning! Läsare bör kunna tyda ironi, annars kommer missförstånd garanterat uppstå!
(För kommentatorernas hemsidor se kommentarer till So Fucking Emo)
Nemo om So Fucking Emo
Okej, det finns många emosar som skär sig, och jag tycker verkligen att det är fel. Speciellt när dom i grund och botten inte har en anledning till det. Men tänk på alla oss andra människor, som skär oss för att vi verkligen mår dåligt, det är ju inte så jävla kul för oss när alla kallar oss emo. Okej, visst, jag kanske bär svarta kläder och ser dyster ut. Och endast därför blir jag kallade emo. Är det rätt? Nej, speciellt inte när andra emosar skriker emo efter en när man är ute och går på stan. Hallå, skaffa er ett liv. Och om ni nu mår så jävla dåligt, gå och sök hjälp då!!! Jag orkar fan inte med er längre! Gaah, bra sagt, för emokids är efterblivna jävlar som borde dö!
Kära, Nemo!
Det märks tydligt att du har aggressionsproblem, det är helt naturligt i din ålder.
/ Ombudsman
Kära, Nemo!
För det första: Jag talar om populärkulturen Emo, kan hända därför emokids skriker efter dig?
Alla oss som skär sig, må dåligt? Om det är någon som vet vad det är att må dåligt är det jag själv. Har du fått en diagnos? Det kanske vore bra att få det. Sen jag fick min mår jag tusen ggr bättre och jag skär inte mig själv. Brukar vara en klassiska existentiell ångest annars. Vilket i filosofernas värld kan betyda ett försprång, framför dem som inte tänker alls.
Om du mår så dåligt och skär dig? skaffa hjälp. Nästa gång kanske du slinter och verkligen skär av dig venen på riktigt.
/ Maria
mor om So Fucking Emo
Hejsan!
Vad skulle du kalla min befintliga status/genre för något?
Emo? För att jag visar mina känslor och för att mitt liv aldrig har varit en dans på rosor?
Ovetande resonemang och ett klent underlag. Men annars bra.
Adjö
Kära Mor!
Vem är du? Hur ska jag kunna generalisera mot dig när jag inte vet vem du är?
Ovetande resonemang och klent underlag? So is your face!
Tata!
/ Ombudsman
Kära Mor!
Forfarande talar jag om populärkulturen. Jag har inte en blekaste aning om hur du klär dig, eller om du ens skär dig.. eller över huvud taget något som jag kopplar emos med. Du visar dina känslor? Bra! Stå på dig. Det gör jag också. Men om du kan koppla texten jag skrivit till dig själv så kanske du ska tänka efter om du inte är påväg in i emoidentiteten? Oventante resonemang? Fortfarande, jag pratar om en populärkultur som har växt till sig på 2000-talet. Det finns ingen litteratur kring detta. Ovetande kring dina känslor? Ehmm.. ja. Men å andra sidan känner jag inte dig.
Aurevoir!
/Maria
Kannzer om So Fucking Emo
Du.... ALLA EMOKIDS SKÄR SIG INTE!! Jag är s.k. Emo, och, visst jag är depprimerad, men jag försöker ta itu med mina problem. Ja, jag går runt och är deppig, lyssnar på deppig musik, ser ledsen ut hela tiden (för det är jag)... Men jag SKÄR mig inte! En del gör inte det. En del som lyssnar på Emo, klär sig i 'Emokläder, (som egentligen heter FashionCore) kan vara hur glada som helst. Alla har inte 'Emo-persolighet' bara för att dom klär sig i FashionCore.
En sak till: Alla har börjat få för sig att det är modernt att vara Emo. Så dom gör precis som folk säger att Emo gör. ''Gör så här om du vill vara emo: skaffa rakblad och svarta kläder''.
Men så är det fan inte! Det är mycket djupare än så.
Så där... Klar.
Käre Cancer!
Djup säger du? Hur tror du det är att växa upp som en del av den cyniska generationen, som tar allt som den ironiska generationen sade på fullt allvar? Här snackar vi djup!
PS. försök att lyssna på glad musik, det hjälper!
/Ombudsman
Kära Kannzer!
Det är inget fel med att vara ledsen, ibland. Du försöker ta itu med dina problem och jag beundrar dig som kan stå för det du gör! Men du måste hålla med mig om att man blir ledsnare om varenda Hello Kitty ligger halshuggen på golvet bara för att det är den trendigaste inredningen. Hela idéen med en gruppkultur som bygger på ångest, hårfärg och Fall Out Boy gör att även andra, som inte är ledsna på riktigt, blir det.
PS. det är klart det är en trend, annars skulle det inte heta FashionCore.
/Maria
j om So Fucking Emo
det är inte lätt att avra emo. Man tycker att hela världen är imot en men isjälvaverket är dom vid din sida varje sek.
Käre, J!
Jag antar att din första mening skulle vara ?det är inte lätt att avla emu?? Och jag tror dig. Men dessvärre missade du hela poängen med inlägget. Det finns för övrigt ingen som har något emot emufarmare.
/Ombudsman
Kära, J!
Det kallas för paranoia och alla i denna värld lider utav detta mer eller mindre. Bli inte missledd av deras yttre, alla är sjuka i huvudet på sitt sätt.
/Maria
Baskern av, tack!
Aldrig trodde jag någon skulle se mig så här. Aldrig trodde jag att det skulle vara jag. Aldrig i min fantasi skulle jag bli något som jag baktalat så mycket. Men här är jag, förvirrad och bortkommen som en nyköpt valp:
Tidigare i höst skulle jag välja kurser för terminen. Alla namnen på bladet jag hade lät så tråkiga och bara som en repetition av allt jag läst tidigare, förutom en kurs: Ledningsfilosofi.
"Perfekt!", tänkte jag. "Jag har inte läst filosofi alls juh. Vad spännande!"
Men nej, det är inte kul och jag förstår inte meningen med kursen och mindre av allt förstår jag meningen med livet och minst av allt förstår jag varför vi ska diskutera den frågan på universitetet och allra minst av allt förstår jag varför den här kursen är lagd under företagsekonomi.
Det är helt enkelt inte min grej. Jag är bara lagd så kanske, att jag inte vill ta till mig andras filosofiska tankar. I stort sätt allt jag läser tycker jag är strunt, påhitt och jävligt irriterande.
Det var uppenbart att jag behövde hjälp av Ombudsman innan ett viktigt moment i kursen. Vi bestämde oss för att mötas över en fika och låta Ombudsman förklara för mig.
Jag och Ombudsman fikar alltid utomhus om det går. Så jag klädde på mig polotröja och basker för att hålla värmen. På Odengatan kl 2100 möttes vi upp och gav oss i väg till vårt stammiskafé som självklart var stängt. Det enda öppna i närheten var Non Solo Café. Ett ställe där det bara hänger mediafolk, alltså ett vattenhål för dem där de kan prata om nya tv serie piloten eller om den grekiska boken de nyss läst för att ?vidga deras vyer?.
Där satt vi, på uteserveringen, jag i polotröja och basker med stjärnor på, Ombudsman i relativt nyinköpta runkelektronikabrillor och vi diskuterade filosofi utifrån Beauvoirs ?En tvetydlighetens moral?. Tidigare under veckan hade jag åkt tunnelbana med denna pocketbok som har titeln stort skriven över hela framsidan högt framför och nära ögonen för att hinna med att förstå orden i meningarna.
När vi båda insett vårt misstag gav vi ifrån oss ett hastigt skratt och kom tyst överens med bara blicken att aldrig nämna det här för varandra igen.
Tidigare i höst skulle jag välja kurser för terminen. Alla namnen på bladet jag hade lät så tråkiga och bara som en repetition av allt jag läst tidigare, förutom en kurs: Ledningsfilosofi.
"Perfekt!", tänkte jag. "Jag har inte läst filosofi alls juh. Vad spännande!"
Men nej, det är inte kul och jag förstår inte meningen med kursen och mindre av allt förstår jag meningen med livet och minst av allt förstår jag varför vi ska diskutera den frågan på universitetet och allra minst av allt förstår jag varför den här kursen är lagd under företagsekonomi.
Det är helt enkelt inte min grej. Jag är bara lagd så kanske, att jag inte vill ta till mig andras filosofiska tankar. I stort sätt allt jag läser tycker jag är strunt, påhitt och jävligt irriterande.
Det var uppenbart att jag behövde hjälp av Ombudsman innan ett viktigt moment i kursen. Vi bestämde oss för att mötas över en fika och låta Ombudsman förklara för mig.
Jag och Ombudsman fikar alltid utomhus om det går. Så jag klädde på mig polotröja och basker för att hålla värmen. På Odengatan kl 2100 möttes vi upp och gav oss i väg till vårt stammiskafé som självklart var stängt. Det enda öppna i närheten var Non Solo Café. Ett ställe där det bara hänger mediafolk, alltså ett vattenhål för dem där de kan prata om nya tv serie piloten eller om den grekiska boken de nyss läst för att ?vidga deras vyer?.
Där satt vi, på uteserveringen, jag i polotröja och basker med stjärnor på, Ombudsman i relativt nyinköpta runkelektronikabrillor och vi diskuterade filosofi utifrån Beauvoirs ?En tvetydlighetens moral?. Tidigare under veckan hade jag åkt tunnelbana med denna pocketbok som har titeln stort skriven över hela framsidan högt framför och nära ögonen för att hinna med att förstå orden i meningarna.
När vi båda insett vårt misstag gav vi ifrån oss ett hastigt skratt och kom tyst överens med bara blicken att aldrig nämna det här för varandra igen.
Ett fall för C.S.I Las Vegas
En grej jag aldrig har förstått är Elvis imitatorerna. Varför är de så många?
Sure, han är ?the King?. Har gjort mycket betydelsefull musik och allt sån?t.
Men det jag verkligen inte fattar:
Varför i helvete vill alla imitatorer efterlikna den nerknarkade tjockisen med glittrig overall och capé?
Varför inte den snygga hunken i skinnjacka?
Fattar verkligen inte.. neee.. får inte in det i huvudet.
Sure, han är ?the King?. Har gjort mycket betydelsefull musik och allt sån?t.
Men det jag verkligen inte fattar:
Varför i helvete vill alla imitatorer efterlikna den nerknarkade tjockisen med glittrig overall och capé?
Varför inte den snygga hunken i skinnjacka?
Det är inte ens "WTF?"
Fattar verkligen inte.. neee.. får inte in det i huvudet.
En lunchpromenad på lastkajen
Sedan ett halvår tillbaka har H&M-butiken jag jobbar på bytt personalrum. I det nya personalrummet byggdes inget rökrum, trots att 60 % av de anställda är rökare. Vi rökare blev hänvisade till lastkajen om vi ville ta sig ett bloss. Detta passade bra då ingången till personalrummet är genom lastkajen och den sista cigaretten innan start på morgonen kunde tas strax innan. Dessutom kunde man prata med alla andra rökare från de olika butikerna.
Ägarna till Skärholmen Centrum, som butiken ligger i, bestämde för tre månader sedan att rökning på kajen skall förbjudas och hänvisade till ett annat shoppingcentrum där de anställda skadat sig till följd av rökning på kajen. Rökarna blev istället hänvisade till rökrum om det fanns något, eller utomhus.
Som anställd på H&M ska du inte gå ut eller in i butiken genom kundingången. Det innebär att varje gång du ska gå ut ur butiken måste du gå ner till personalrummet och gå ut genom lastkajen in i centrum och sen ut i fina vädret och röka. Eller så kan du gå längs med kajen för att gå ut den vägen varor och annat smått kommer in till butikerna.
Det innebär alltså?
Schematisk bild över lastkaj, ej blueprint
För att gå ut och röka får du inte längre ta ett steg ut på lastkajen och stå där stilla och röka (Se grafik).
Du måste gå hela vägen tvärs över kajen för att gå ut. Eller gå 100 meter nere vid lastkajen, där lastbilarna kör, för att komma ut utomhus och röka.
Ägarna till Skärholmen Centrum anser alltså att det är säkrare för mig som anställd att gå ut KORS OCH TVÄRS över hela kajen för att röka istället för att STÅ STILLA på kajen (röd sexkant på bilden) och röka.
WTF?
Ägarna till Skärholmen Centrum, som butiken ligger i, bestämde för tre månader sedan att rökning på kajen skall förbjudas och hänvisade till ett annat shoppingcentrum där de anställda skadat sig till följd av rökning på kajen. Rökarna blev istället hänvisade till rökrum om det fanns något, eller utomhus.
Som anställd på H&M ska du inte gå ut eller in i butiken genom kundingången. Det innebär att varje gång du ska gå ut ur butiken måste du gå ner till personalrummet och gå ut genom lastkajen in i centrum och sen ut i fina vädret och röka. Eller så kan du gå längs med kajen för att gå ut den vägen varor och annat smått kommer in till butikerna.
Det innebär alltså?
Schematisk bild över lastkaj, ej blueprint
För att gå ut och röka får du inte längre ta ett steg ut på lastkajen och stå där stilla och röka (Se grafik).
Du måste gå hela vägen tvärs över kajen för att gå ut. Eller gå 100 meter nere vid lastkajen, där lastbilarna kör, för att komma ut utomhus och röka.
Ägarna till Skärholmen Centrum anser alltså att det är säkrare för mig som anställd att gå ut KORS OCH TVÄRS över hela kajen för att röka istället för att STÅ STILLA på kajen (röd sexkant på bilden) och röka.
WTF?
