NU KÖR VI
Jag, Fiffi och Shayla är så jävla balla!
Det är synd att ni inte ser :D
Skulle jag få välja skulle vi vara kändisar, eller så vill jag bara lära känna alla människor i världen. Så att alla får reda på hur grymma storbystade blondiner är vid namnet Shayla och Fiffi är
Wörd
PS. Shayla säger: " Maria är J-Lo av oss"
yaaah! Ego!
Häj. Jag e fiffi, Idag firar jag 2 månader utan sex. VAFAN. GRATTIS eller nått. HAHAHAHAHA. känner ni för att gratta mig eller kan trösta mig så får ni GÄRNA dela med era tänkar HÄR: [email protected] HHHAHAHAHA
Det är synd att ni inte ser :D
Skulle jag få välja skulle vi vara kändisar, eller så vill jag bara lära känna alla människor i världen. Så att alla får reda på hur grymma storbystade blondiner är vid namnet Shayla och Fiffi är
Wörd
PS. Shayla säger: " Maria är J-Lo av oss"
yaaah! Ego!
Häj. Jag e fiffi, Idag firar jag 2 månader utan sex. VAFAN. GRATTIS eller nått. HAHAHAHAHA. känner ni för att gratta mig eller kan trösta mig så får ni GÄRNA dela med era tänkar HÄR: [email protected] HHHAHAHAHA
Du kan ta bort bratsen från Stureplan, men du kan inte ta bort Stureplan ifrån bratsen.
Jag var på ett relativt nytt ställe igår som heter Grabbarnas. Det ligger på gamla Lion Bar på Fridhemsplan. Det har rosats och gosats om det där stället. Bland annat så har AlltOmStockholm.se sagt bra saker om det.
Var god klicka på länken och läs.
Vad har vi lärt oss?
? Tre grabbar tröttnade på Stureplan och bestämde sig för att öppna egen krog på mer avslappnade Fridhemsplan. Resultatet är "Grabbarnas".?
Så står det på hemsidan.
Efter en massa år på Stureplan är det klart man tröttnar på iden om det hela. Men det verkar inte vara iden om Stureplan som är problemet. Man tröttnar inte på en plats. Folk tröttnar på annat folk.
Vart hamnar vi då om folk tröttnar på sin egen typ av folk, på sig själva med andra ord?
Resultatet blev ?Grabbarnas?. Jag tror att iden är god men att det inte riktigt funkar i praktiken. Tre grabbar ?från? Stureplan öppnar en krog på Fridhemsplan.
Vad blev det? En förflyttning av ?Stureplanare? till Fridhamsplan och inget annat.
Samma prestigetänk, samma blondiner och samma Louis Vuitton väskor. Samma människor, helt enkelt. Men nu ligger prestigen i att vara ?anti-stureplan?, blondinerna tar ut sina silikoninlägg och Vuitton väskorna har inte logotypen printat stort över hela skiten.
Är det här det nya Stureplan, allt som inte är stureplan?
Vilka ska flytta in på Sturecompaniet då?
Emorockarna, när de tröttnat på att skära sig i armarna på Söder?
Var god klicka på länken och läs.
Vad har vi lärt oss?
? Tre grabbar tröttnade på Stureplan och bestämde sig för att öppna egen krog på mer avslappnade Fridhemsplan. Resultatet är "Grabbarnas".?
-AlltOmStockholm.se
Så står det på hemsidan.
Efter en massa år på Stureplan är det klart man tröttnar på iden om det hela. Men det verkar inte vara iden om Stureplan som är problemet. Man tröttnar inte på en plats. Folk tröttnar på annat folk.
Vart hamnar vi då om folk tröttnar på sin egen typ av folk, på sig själva med andra ord?
Resultatet blev ?Grabbarnas?. Jag tror att iden är god men att det inte riktigt funkar i praktiken. Tre grabbar ?från? Stureplan öppnar en krog på Fridhemsplan.
Vad blev det? En förflyttning av ?Stureplanare? till Fridhamsplan och inget annat.
Samma prestigetänk, samma blondiner och samma Louis Vuitton väskor. Samma människor, helt enkelt. Men nu ligger prestigen i att vara ?anti-stureplan?, blondinerna tar ut sina silikoninlägg och Vuitton väskorna har inte logotypen printat stort över hela skiten.
Är det här det nya Stureplan, allt som inte är stureplan?
Vilka ska flytta in på Sturecompaniet då?
Emorockarna, när de tröttnat på att skära sig i armarna på Söder?
Som min vän Ombudsman sa till mig:
"Du kan ta bort bratsen från Stureplan, men du kan inte ta bort Stureplan ifrån bratsen."
"Du kan ta bort bratsen från Stureplan, men du kan inte ta bort Stureplan ifrån bratsen."
Beach 2007
Nu börjar det.
Våren är här, säger tidningarna, och man börjar redan se lite hud på gatorna.
Idag ska jag till gymmet.. min gissning är att min redelbundna träning kommer att vara i 3 veckor.
Någon mer som vill slå vad?
Förra året började jag raskt vid denna tid och slutade lika raskt.. det var inte förens i slutet av sommaren som jag börade träna på riktigt för att sedan sluta när tidningarna sa att det var höst och snart vinter.
Men det är värt ett försök!
Våren är här, säger tidningarna, och man börjar redan se lite hud på gatorna.
Idag ska jag till gymmet.. min gissning är att min redelbundna träning kommer att vara i 3 veckor.
Någon mer som vill slå vad?
Förra året började jag raskt vid denna tid och slutade lika raskt.. det var inte förens i slutet av sommaren som jag börade träna på riktigt för att sedan sluta när tidningarna sa att det var höst och snart vinter.
Men det är värt ett försök!
Flum
Jag är så jäkla trött på allt flum! ge mig något konkret, snälla *gråt*
Det vi i skolan läser nu är en kurs som baseras på allt flum som någonsin flummat från alla dessa flumma delar av dessa flummiga år..
Inte nog med det så borde författaren skjutas för sitt usla sätt att skriva på.
Det vi i skolan läser nu är en kurs som baseras på allt flum som någonsin flummat från alla dessa flumma delar av dessa flummiga år..
Inte nog med det så borde författaren skjutas för sitt usla sätt att skriva på.
Fans, andra fans och så har vi Mig
Som några kanske vet så var ja nyligen i Köpenhamn. Observera att jag var där för en konsert, INTE demonstrationen*.
Bandet jag såg var Little Barrie . Jag har kommenterat konserter tidigare och den här var inte i närheten av någon stor sådan. Det var intimt och mysigt på något sätt. Allt var perfekt.. förutom, ja, Ni får läsa vidare.
Jag var helt i extas. Äntligen skulle jag få se Little Barrie! Och det är klart att jag ska stå längst fram!
På spelningen befann sig;
Ja, jag är ett galet Little Barrie fan. Om man vill definiera mig skulle man nog platsa in mig i alla de övre kategorierna. Dock så platsar jag nog lite för mig själv.
Som sagt så var det en liten konsert. Så pass liten att bandet gick runt i lokalen sen för att mingla.
Maria.. ja hon är full och glad (Jag väljer att prata i tredje person nu). Hon är så glad att hon bestämmer sig för att gå fram till inte någon mindre en Basisten för att tacka för showen.
Han hälsar på henne, tackar för att hon kom hela vägen till Köpenhamn för att se dem spela och är allmänt trevlig. Maria här har efter tre meningar inget mer att säga så hon börjar hitta på något. Något i stil med att hon kan fixa spelning åt dem i Sverige och hitta ett bättre bolag för dem här.
?Oh! Is that so? That would be great! Do you have a card or something??, frågar basisten henne.
Självklart inte, för Maria har glömt alla visitkort på hotellet (Fråga inte varför jag har visit kort). Så vad ska man göra? Jo, Maria går till baren och lånar papper och penna där hon skriver ner massa namn på viktiga personer inom musikinstrumentbranschen och ger det till Basisten för att han ska kontakta dem. Inget nummer till Maria skrivs ner.
Vad i helvette tänkte jag med? Inte var det underlivet och inte var det hjärnan. Här står jag. Framför min idol, som vill ha mitt nummer. Och jag skriver ner namn på personer som är bra för dom att känna??? Hahaha.. snacka om ångest dagen efter.
Det här är inte allt. När jag kommer hem pratar jag lite med pappa om saken och han är otroligt positiv. ?Men du klarar att fixa en spelning juh! Jag har lite kontakter i branschen här i sverige.. Maila dom eller så?
(Nu börjar berättelsen i tredje person igen). Maria blir glad igen! Klart hon ska fixa biffen. Det enda som kan hända är att det bara inte fixar sig. Men bandet i sig lär inte ta illa upp. Dom har mycket spelningar i alla fall. Så Maria skriver ett mail, på myspace, inte till deras livemaneger som hon har mailadressen till, utan på myspace. Förklarar vad vem hon är, vad hon vill och vad som kan fixas. Lämnar mailadress och telefonnummer och är asnöjd.
Två timmar senare kollar hon myspace. Sen börjar hon tänka efter. Så här lät det i Marias huvud ? Fan? för en vecka sedan drog jag iväg ett mail på myspace till dem där det står om att de är apbra och avslutat med ?* crazy fan shouts*?
Dessutom så tänker Maria efter lite närmare när hon läser igenom det hon sände. Hon har skrivit fel mailadress och fel telefonnummer..
Bandet jag såg var Little Barrie . Jag har kommenterat konserter tidigare och den här var inte i närheten av någon stor sådan. Det var intimt och mysigt på något sätt. Allt var perfekt.. förutom, ja, Ni får läsa vidare.
Jag var helt i extas. Äntligen skulle jag få se Little Barrie! Och det är klart att jag ska stå längst fram!
På spelningen befann sig;
- Little Barries mest trogna fan som följer efter dem vart de än spelar i Europa.
- Danska kidsen på 16 bast som gillar vilka band som helst som spelar (de får stanna kvar på klubben och festa sen)
- Flickorn i min ålder som tycker trummisen är döläcker och ska groupa sig lite med bandet
- Sist men inte minst har vi Mig.
Ja, jag är ett galet Little Barrie fan. Om man vill definiera mig skulle man nog platsa in mig i alla de övre kategorierna. Dock så platsar jag nog lite för mig själv.
Som sagt så var det en liten konsert. Så pass liten att bandet gick runt i lokalen sen för att mingla.
Maria.. ja hon är full och glad (Jag väljer att prata i tredje person nu). Hon är så glad att hon bestämmer sig för att gå fram till inte någon mindre en Basisten för att tacka för showen.
Han hälsar på henne, tackar för att hon kom hela vägen till Köpenhamn för att se dem spela och är allmänt trevlig. Maria här har efter tre meningar inget mer att säga så hon börjar hitta på något. Något i stil med att hon kan fixa spelning åt dem i Sverige och hitta ett bättre bolag för dem här.
?Oh! Is that so? That would be great! Do you have a card or something??, frågar basisten henne.
Självklart inte, för Maria har glömt alla visitkort på hotellet (Fråga inte varför jag har visit kort). Så vad ska man göra? Jo, Maria går till baren och lånar papper och penna där hon skriver ner massa namn på viktiga personer inom musikinstrumentbranschen och ger det till Basisten för att han ska kontakta dem. Inget nummer till Maria skrivs ner.
Vad i helvette tänkte jag med? Inte var det underlivet och inte var det hjärnan. Här står jag. Framför min idol, som vill ha mitt nummer. Och jag skriver ner namn på personer som är bra för dom att känna??? Hahaha.. snacka om ångest dagen efter.
Det här är inte allt. När jag kommer hem pratar jag lite med pappa om saken och han är otroligt positiv. ?Men du klarar att fixa en spelning juh! Jag har lite kontakter i branschen här i sverige.. Maila dom eller så?
(Nu börjar berättelsen i tredje person igen). Maria blir glad igen! Klart hon ska fixa biffen. Det enda som kan hända är att det bara inte fixar sig. Men bandet i sig lär inte ta illa upp. Dom har mycket spelningar i alla fall. Så Maria skriver ett mail, på myspace, inte till deras livemaneger som hon har mailadressen till, utan på myspace. Förklarar vad vem hon är, vad hon vill och vad som kan fixas. Lämnar mailadress och telefonnummer och är asnöjd.
Två timmar senare kollar hon myspace. Sen börjar hon tänka efter. Så här lät det i Marias huvud ? Fan? för en vecka sedan drog jag iväg ett mail på myspace till dem där det står om att de är apbra och avslutat med ?* crazy fan shouts*?
Dessutom så tänker Maria efter lite närmare när hon läser igenom det hon sände. Hon har skrivit fel mailadress och fel telefonnummer..
WTF?
*På tal om det så har jag lyckats figurera mig som en anarkist jobbet. Jag skulle egentligen jobba den här helgen med skulle ju åka till Köpenhamn. Självklart kan jag inte säga till chefen att jag vill ha ledigt för att jag vill åka på nöjesresa så jag säger;
?Det har hänt en sak så jag måste ner till Köpenhamn i helgen?
När jag går från jobbet får jag höra att kravallerna har börjat. Observera att kravallerna började tidigt på morgonen innan jag började jobba. Oh, vad kul.. haha.. har för mig att chefen är konservativ. Ops..
*På tal om det så har jag lyckats figurera mig som en anarkist jobbet. Jag skulle egentligen jobba den här helgen med skulle ju åka till Köpenhamn. Självklart kan jag inte säga till chefen att jag vill ha ledigt för att jag vill åka på nöjesresa så jag säger;
?Det har hänt en sak så jag måste ner till Köpenhamn i helgen?
När jag går från jobbet får jag höra att kravallerna har börjat. Observera att kravallerna började tidigt på morgonen innan jag började jobba. Oh, vad kul.. haha.. har för mig att chefen är konservativ. Ops..
"Norrtälje 54"
Jag sitter på bussen på väg till skolan i Norrtälje just när jag skriver det här. Jag har precis suttit och skrivit vad jag har att säga om alla hjärtans dag och så såg jag skylten ”Norrtälje 54”
54 kilometer kvar till nortan, till min skola.. som jag inte ens är så överdriver förtjust i.
Varje gång jag ska till skolan åker jag buss.. i 50 minuter till och 50 minuter tillbaka.. och utsikten är inte särskilt rolig. I alla fall inte efter 2 och ett halvt år när man börjar urskilja vilken tall eller gran det var som ruttnade först utmed vägkanten.
Innan jag faktiskt började på utbildningen så hade jag riktiga vanföreställningar om hur min bussresa skulle se ut. Perfekt på riktigt tidiga mornar då kan man sova in lite extra och jätte bra på eftermiddagarna då man kan plugga.. det är trots allt 50 minuter effektiv läsning man kan ägna sig åt.
Det var bara det att så fort kroppen vande sig vid dessa 50 minuter så visste min hjärna exakt när ja ska vakna för att inte missa min hållplats och exakt när jag skulle somna när jag gick på... även på eftermiddagarna. Så inget plugga blev det av.. kanske en eller två gånger innan en tenta.. men det var det.
Sen kom en annan tid. Då man lärde sig att inte somna för att kunna plugga. Men icke.. man somnade inte för man började tänka på annat och meditera. Man glider in i en fantasivärld (I-landsproblem inlägget) och sen somnar man. En station innan man ska av.
Hur många timmar har jag ägnat åt detta? Jag diskuterade detta med en klasskamrat. Vi kom fram till att det är ingen ide att räkna på det. Det enda det kommer ge är bonus åt ångesten.
Så här sitter ja än en gång, på bussen, och fantiserar, och inser att alla hjärtans dag bara är ett påhitt och onödig att nämna medan denna bussresa, som jag antagligen gett mer än ett dygn åt om året, är brutalt irriterande.
54 kilometer kvar till nortan, till min skola.. som jag inte ens är så överdriver förtjust i.
Varje gång jag ska till skolan åker jag buss.. i 50 minuter till och 50 minuter tillbaka.. och utsikten är inte särskilt rolig. I alla fall inte efter 2 och ett halvt år när man börjar urskilja vilken tall eller gran det var som ruttnade först utmed vägkanten.
Innan jag faktiskt började på utbildningen så hade jag riktiga vanföreställningar om hur min bussresa skulle se ut. Perfekt på riktigt tidiga mornar då kan man sova in lite extra och jätte bra på eftermiddagarna då man kan plugga.. det är trots allt 50 minuter effektiv läsning man kan ägna sig åt.
Det var bara det att så fort kroppen vande sig vid dessa 50 minuter så visste min hjärna exakt när ja ska vakna för att inte missa min hållplats och exakt när jag skulle somna när jag gick på... även på eftermiddagarna. Så inget plugga blev det av.. kanske en eller två gånger innan en tenta.. men det var det.
Sen kom en annan tid. Då man lärde sig att inte somna för att kunna plugga. Men icke.. man somnade inte för man började tänka på annat och meditera. Man glider in i en fantasivärld (I-landsproblem inlägget) och sen somnar man. En station innan man ska av.
Hur många timmar har jag ägnat åt detta? Jag diskuterade detta med en klasskamrat. Vi kom fram till att det är ingen ide att räkna på det. Det enda det kommer ge är bonus åt ångesten.
Så här sitter ja än en gång, på bussen, och fantiserar, och inser att alla hjärtans dag bara är ett påhitt och onödig att nämna medan denna bussresa, som jag antagligen gett mer än ett dygn åt om året, är brutalt irriterande.
D'OH
Jag belönade mig själv i dag söndag efter en arbetsam helg med en Sport candybar i smaken marsipan.
(jag har en liten fetish för marsipan)Lite senare i kväll drack jag ramlösa och rökte i köket med mamma och pappa och pratade om världen och sånt..
Senare.. som jag alltid gör av kolsyrade drycker, jag rapade. Upp kom marsipansmak, som det brukar göra om man ätit marsipan och druckit kolsyrat som man brukar rapa av.
Men.. Jag tänkte, ordagrant ,"mmm marsipan" och höll andan lite.
I'm turning in to Homer, D'OH!
Patetiskt i-landsproblem
Jag har en mycket livlig fantasi. Från att tänka mig vad jag skulle vilja ha att äta till att ha ett helt kungadöme kan ta mig två ögonblink. Det räcker med att jag börjar tänka på någon jag ogillar eller gillar så vips! Där är den… min fantasi, mitt påhittade liv med eget land och livakter (fast dom behöver jag inte för att jag självklart kan karate).
Fördelen med det är att jag kan glida in där när jag vill. Nackdelen är att så fort jag ”vaknar” så inser jag hur jag inte har det.
Sen börjar jag tänka på det jag faktiskt har och på det många andra i min ålder i andra länder inte har. Och jag blir ledsen i ögat..
Två sekunder senare har jag hittat botemedlet för aids, löst svälten i Afrika och satt alla barn i Asien i skola.
Så vaknar jag till igen och inser att jag först borde göra skoluppgiften innan jag ger ens ska tänka på Nobelpriset.
Dess i-landsproblem… uj uj uj.
Fördelen med det är att jag kan glida in där när jag vill. Nackdelen är att så fort jag ”vaknar” så inser jag hur jag inte har det.
Sen börjar jag tänka på det jag faktiskt har och på det många andra i min ålder i andra länder inte har. Och jag blir ledsen i ögat..
Två sekunder senare har jag hittat botemedlet för aids, löst svälten i Afrika och satt alla barn i Asien i skola.
Så vaknar jag till igen och inser att jag först borde göra skoluppgiften innan jag ger ens ska tänka på Nobelpriset.
Dess i-landsproblem… uj uj uj.
Drömmar
Jag har drömt om killar på sistonde.
Mysiga, härliga killar som jag gillar i min omgivning och i fantasin.
I varje dröm har jag varit tillsammans med någon utav de här killarna. Vi har ett mycket bra förhållande, goda vänner och allt är perfekt.
Allt är perfekt, förutom att i varje dröm är killen svårt handikappad och sitter i rullstol.
WTF?
Mysiga, härliga killar som jag gillar i min omgivning och i fantasin.
I varje dröm har jag varit tillsammans med någon utav de här killarna. Vi har ett mycket bra förhållande, goda vänner och allt är perfekt.
Allt är perfekt, förutom att i varje dröm är killen svårt handikappad och sitter i rullstol.
WTF?
Min Tumme – Fucking Evolution
Jag har fått en inflammation i min högra tumled. Jag vet, jag vet; whiiiiiiine. Men ärligt. Det här är überwhine!
Tänk efter noggrant hur pass mycket Du använder din tumled på höger hand, eller vänster om du är vänsterhänt. Försök efter det att INTE använda din tumme och inte häller kunna dra, lägga tryck på eller bära saker över 0,3 kilo med den här handen.
Hela min värld är upp och ner nu när jag har upptäckt hur mycket jag använder min högra tumled. Jag kan inte klä på mig med högerhanden, kan inte laga mat, kan inte borsta tänderna, kan inte skriva på datorn normalt. Allt detta ackumulerat med att min vänsterhand inte har koll på vare sig pek- eller lillfinger gör att jag måste tänka innan jag göra något över huvudtaget med händerna. Jag fungerar som en sengångare ungefär.
Evolutionen har gett oss tummar, mycket användbara sådana. Men evolutionen har inte tänkt på att om en… EN fucking tumled ryker så kan inte något på oss vanedjur göras ordentligt.
Så här ligger jag i min säng, med min laptop (som tummar har skapat) och kvider för varje gång jag råkar utav vana trycka på space med tummen. Så småningom kommer jag anpassa mig, hoppas jag.
Den, här lilla tumleden, gör mig, som är ett kontrollfreak, fruktansvärt frustrerad och arg. Det här mina vänner är beyond PMS för mig.
Mor sa en ”tröstande” sak dock; ” Ett utmärkt tillfälle att träna vänsterhanden!”
Jag funderar starkt på att bryta ett av hennes finger så hon, som har gett mitt kontrollfreak-generna, kan få känna hur det känns att inte kunna gå på toaletten normalt. Det samma gäller er alla som inte varit med om detta.
Morrk
The Sims2
Jag har laddat ner The Sims2 till min mobiltelefon. Jag ångrar mig djupt. All min nuvarande lat-tid går nu åt att spela detta förbannade spel. På tunnelbanan, bussen till och med när jag egentligen ska sova spelar jag detta förbannade spel i sängen. Mobilen är ju med en överallt så det var lätt att fastna.
Jag har en Sim som heter Poppy. Hon har ett häftigt jobb som DJ, ett stort hus, en man, massa vänner, hon är smart och rolig dessutom (hon är 5/5 i karisma och 4/5 i logik). Poppy går upp kl 6 på morgonen och gymmar för att sedan spela lite gitarr och träna på sina schackmoves. Hon sover middag för att sen gå till sitt häftiga jobb.
Och idag slog det mig att Poppy är allt jag vill bli men inte ”orkar”. Raskt slutade jag spela och började städa mitt rum så hårt att jag rensade ut en låda full med skräpprylar som jag haft sen 7 år tillbaka. Klockan är nu 21 44 och jag har redan duschat, fixat naglarna och ska lägga mig. Detta spel kommer jag inte sluta tyvärr (jag tror att Poppy kan vara med barn), men jag ska försöka ta mitt liv på lika stort allvar som The Sim.
Det är ett hårt slit att leva, min Sim får det att se så lätt ut.
Jag har en Sim som heter Poppy. Hon har ett häftigt jobb som DJ, ett stort hus, en man, massa vänner, hon är smart och rolig dessutom (hon är 5/5 i karisma och 4/5 i logik). Poppy går upp kl 6 på morgonen och gymmar för att sedan spela lite gitarr och träna på sina schackmoves. Hon sover middag för att sen gå till sitt häftiga jobb.
Och idag slog det mig att Poppy är allt jag vill bli men inte ”orkar”. Raskt slutade jag spela och började städa mitt rum så hårt att jag rensade ut en låda full med skräpprylar som jag haft sen 7 år tillbaka. Klockan är nu 21 44 och jag har redan duschat, fixat naglarna och ska lägga mig. Detta spel kommer jag inte sluta tyvärr (jag tror att Poppy kan vara med barn), men jag ska försöka ta mitt liv på lika stort allvar som The Sim.
Det är ett hårt slit att leva, min Sim får det att se så lätt ut.
Martyrer
Ni känner igen Martyren antagligen. Det är de som först protesterar och sen när du går med på deras villkor offrar de sig i stil med ” OOOOH…. Bara för att du tjatade så himla mycket! Jag vill verkligen INTE men JAG GÖR DET… bara för DIN SKULL”
Du tittar bara på dem efter deras utbrott och undrar: Varför har de helt plötsligt, efter en halvtimmas våldsam protest, gått med på ditt förslag. Det är inte frågan om att de går med på vad du säger, utan det är skumt att de ger med sig med ett suck efter att du gett upp och gått med på deras förslag.
Och där sitter du, med gapad mun och tittar på martyren. Du vet inte hur du ska reagera eller vad du ska säga. Du bara stirrar på honom/henne och klämmer ut ur dig : ”Men det gick bra att göra som du ville, du hade ju starka protester mot mitt förslag pga. det där förhindret..”
”Men jag kan offra mig! Tänk inte vad jag protestera om! Jag klarar det.. det kanske inte går så bra men.. suck.. jag fixar det!! Oh..”, svarar Martyren.
Sen ger du upp, du fick ju som du ville. Men ändå har du dåligt samvete och mår piss.
Säg mig, Martyren, vill ni ha maktkänsla eller vad vill ni? För jag fattar verkligen inte.
Du tittar bara på dem efter deras utbrott och undrar: Varför har de helt plötsligt, efter en halvtimmas våldsam protest, gått med på ditt förslag. Det är inte frågan om att de går med på vad du säger, utan det är skumt att de ger med sig med ett suck efter att du gett upp och gått med på deras förslag.
Och där sitter du, med gapad mun och tittar på martyren. Du vet inte hur du ska reagera eller vad du ska säga. Du bara stirrar på honom/henne och klämmer ut ur dig : ”Men det gick bra att göra som du ville, du hade ju starka protester mot mitt förslag pga. det där förhindret..”
”Men jag kan offra mig! Tänk inte vad jag protestera om! Jag klarar det.. det kanske inte går så bra men.. suck.. jag fixar det!! Oh..”, svarar Martyren.
Sen ger du upp, du fick ju som du ville. Men ändå har du dåligt samvete och mår piss.
Säg mig, Martyren, vill ni ha maktkänsla eller vad vill ni? För jag fattar verkligen inte.
Spontan Bakfylla
Hur kommer det sig att man alltid har en grymt kul kväll när det kommer spontant. Spontana utekvällar äger! Man är heeeeeeeeeeeelt galen, alltså HEEEEEEEEEEEEEEELT galen.
Dricker, dansar, röker, flörtar, raggar, dansar, dricker, dricker, raggar, flörtar, dansar, sjunger, dansar, röker, dricker, dricker, dricker, gör bort sig, röker, dricker, dansar, flörtar, raggar, dansar, dissar, röker, dricker, dricker, dricker.. ja helt galen. Kul har man också.
Dessvärre är spontana bakfyllor inte lite roliga. Spontana bakfyllor äger de med.. fast på ett dåligt sätt.
Du vaknar, konstaterar att du lever, drar täcker över huvudet, vaknar, konstaterar att du fortfarande lever, har ont i huvudet, har ångest, ont i lederna, konstaterar att du inte vill leva idag.
Alla saker du lovade att göra på morgonen är som bortblåsta. Tvättstugan låter för mycket för att våga sig ner till och gymmet kommer döda dig. Det är ingen ide att plugga för att du har svårt att koncentrera dig ens på att läsa första rubriken på dagstidningen.
När du inte bestämt dig för att gå ut så har du antagligen bestämt något att göra dagen efter.. men icke
Hela dagen är förstörd, fan.
Tomtemagnet
Jag är en tomtemagnet. Dessutom är jag även en stolpskottsmagnet. Om du spelar fotboll gillar du definitivt inte mig och om du gillar julen blir du besviken på mina tomtar.
Jag kanske bör definiera begreppen lite närmare.
Tomte: Socialt missanpassad person som vid första anblick ser normal ut. Vidare in i relationen börjar du märka några konstiga drag i personligheten och när du gör slut på relationen är det inte för att du blivit sårad utan för att du helt enkelt inte vet om du ska slå personen eller tycka synd om den.
Stolpskott: Det var så nära på att personen skulle bli så himla perfekt och bra och du gillar denne. Men nej, det är ett stolpskott, eller när en löpare snubblar framför mållinjen. Det var så nära men det gick i stolpen.
Varenda kille jag träffar är något utan dessa två begrepp. Om något fängelse letar efter en rymling som borde sitta på psyken kan de börja leta direkt hos mig. Speciellt om de är någorlunda söta eller snygga. För trots allt är jag lite kräsen.
Ni som inte vet hur jag ser ut kanske tror att jag är ett freak men jag anser mig själv att vara normalsnygg. Jag kan vara dålig på att ragga med jag får mig lite ragg ibland, tyvärr allt för ibland.
De killar jag träffat under förra årets lopp har alla verkat vara normala under första tiden. Men iochmed att tiden går framåt och man träffar dem i olika situationer och humörsvängningar så har det visat sig att det ena den andra kan göra kan inte den första i samma omständigheter och båda agerar på ett sätt som får mig att vilja att min pappa var maffia.
Så när du är därute i dejting djungeln tänk på följande saker för att inte hamna i samma situation som jag:
- Spelar han i ett halvseriöst band men lägger ner hela sitt hjärta på musiken som låter som en dålig version av green day på gräs, är han antagligen bra i sängen men låter dig vänta i evigheter när han pratar med bandets ”manager”.
- Är han modell och påstår att bara andra modeller förstår honom, don’t go there. Han vet redan att han är snygg och råkar du säga det till honom kommer han ta dig som vilken tjej som helst och inte ens ha sex med dig.
- Är han 28, intresserar sig för flipper och ska öppna en egen pizzeria.. ja.. då får du klartecken om att dumpa när din bästa vän flyger på honom med knytnävar och stillettklackar.
- Liknande fall ska förväntas ge samma resultat.
Jag har lärt mig många saker under förra årets lopp, framför allt att jag ska var kritiskt mot alla killar jag träffar. Jag vet inte vart jag hittar alla dessa tomtar. Men om ni ser mig ragga eller bli raggad på så spring.
Det är Bångs fel
Vid närmare eftertanke beror min tentaångest inte på Björn och hans besök här i Stockholm.
Jag har kommit fram till att allt är Bångs fel. Låt mig förklara.
Det finns en man där ute (tyvärr, tjejer han e upptagen) som heter Christoffer Bång.
Som ni kanske har listat ut gick jag, Björn och Christoffer i samma klas i gymnasitet. Jag, Björn och de flesta andra var normala. Normalsnygga, normalsmarta, ja, normala.
Men inte Bång. Smart som in i h-vete, snygg som f-n. Förutom att plugga hela dagarna tränar han konstant, hinner med att fixa med sin 70 år gamla mahogneybåt, pyssla om flickvännen och samtidigt lära sig allt om fucking cyklidfiskar. Tro inte att han är bara snäll.. denna muskelknutte bygger även vapenklassade bazookas och mindre vapenklassade bomber, för kul skull. Han gör allt rätt och om han mot all förmodan skulle göra något fel skulle han personligen be om ursäkt med en bukette rosor.
Varför skulle allt vara Bångs fel?
Jo, för att vi andra normala människor, som sitter dagen innan en tenta och har störtångest, mår sämre av att se så underbara människor. Vi försöker och vi försöker. Vi fuskar på tentor, och plastikopererar oss för att se lika Bång-snygga ut. Vi försöker lära oss allt om en "hobby", men blir bara frustrerade för att vi inte kan minnas multiplikationstabellen.
Vi blir avundsjuka och blir arga, börjar bråka, knuffas, slåss och mörda.. och (med risk för att låta som Jonas Gardell) Kriget i Irak är också BÅNGS FEL!
-----
Missförstå mig jag gillar Bång.. på riktigt.
/ Wörd, Maria
Tentaångest
Att man inte var tillräckligt aktiv för att börja plugga med en gång? Varför varför varför, gör man samma sak varenda jäkla gång det är en ny kurs som börjar.
Sist det var tenta satt jag en vecka i sträck och pluggade och pluggade och pluggade för att slå in det sista bakompannbenet. När jag inte satt och stirrade i böckerna satt jag och skapade planer för hur jag skulle lägga upp studierna för nästa kurs hemma eller på fik.
Och vilka planer man har! När man väl är i farten av att planera in studierna så börjar man planera träningen också. Dessutom ska man skriva brev till mormor och hitta julklappar till föräldrarna medan det inte är för sent. Sen ska man börja spara pengar, ja, varje månad ska man lägga undan 1000 kronor på ett sparkonto som man INTE ska röra fören man ska köpa lägenhet eller annat viktigt.
Sen kommer man hem från fiket, koffinerad som ett höghus, och ser böckerna ligga skrivbordet. Man ville undvika att titta dit för att bli påmind om 4 timmars persen i ett kallt klassrum. Men ögonen drogs tid i alla fall, så man börjar titta vidare i rummet, på golvet, på sängen, på soffan och sen på garderoben. ”Jäklar vad jag har stökat ner! Här måste städas! Man kan juh inte ha ordning i huvudet om man har sån oordning i rummet!” Så börjar man städa… och fortsätter i två timmar. Böckerna ligger fortfarande på skrivbordet. ”Just fan, ooh nej”, tänker jag, som om jag glömt att jag har 500 sidor svår engelska kvar att läsa och förstå.
Ögat vill fortfarande inte titta på böckerna och man tittar på klockan istället. ”Ja, dags att gå och lägga sig då. Man ska juh upp och plugga imorgon och trött kan man inte vara!”
Så här fortsätter det. Tills det är 24 timmar kvar till tentan och man bokstavligt sitter i 24 timmar med böckerna i handen vart man än är och nästan äter sidorna i boken som ett desperat försök till att smälta det sista. Man kommer till skolan, helt fokuserad på det du ska skriva på och genomlider det. Går ut från skrivsalen och frågan en annan som är klar ” Tenta pub eller?”
”Oh du kära nystart!”, tänker man för sig själv första dagen av första kursen. Jag är en sån som köper nya pennor och anteckningsblock när något nytt börjar. Första vecken är man faktiskt aktiv! Men så kommer allt annat i vägen. Kompisar, träning, fest. Sen får man lön och man festar ännu mer tills man tittar i kalenders och inser att man inte har skrivit in något på två veckor förutom något man skrev för 4 veckor sen. Det står ” TENTA!” med röda bokstäver och inramat fint och prydligt med en markeringspenna. ”Helvete..”
Och där är man igen... på ruta ett, med tentaångest och önskar att man fortfarande gick i gymnasiet.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Björn!
Av någon sjuk anledning var du min inspirationskälla till detta! Grymt kul att se dig i helgen!
Dock skyller jag min tentaångest på dig och att du tog en hel pluggdag från mig när vi fikade. ;-)
Miss you!
Ses snart! / Maria
När man börjar ljuga för taxichuffören..
När man börjar ljuga för taxichuffören om vart man var någonstans borde man undra om det någonsin var värt tiden att ha varit där.
Namedropping
”Ja, i helgen hängde jag på Nisses klubb, du vet Nisse Lundgren?”, hör du din bekanta säga men du vet inte vem Nisse är. ”I vilket fall så hänge jag, Larsson och Lowe där hela kvällen. Sen träffade jag upp Lisbet Brolin.”
”Jaha”, svarar du. ”vad roligt”. Du har fortfarande ingen aning om vem Nisse Lundgren är. Men han som pratar med dig berättar om vem han träffade i helgen som om du vet exakt vem det är och varför det är viktigt att nämna deras efternamn. Du har aldrig träffat Larsson eller Lowe, bara hört några bekanta nämna deras namn. Det har börjat kännas som om du borde veta vilka det är, men egentligen struntar du i vilket.
Konversationen flyter på och din samtalskamrat vräker ur sig mer namn från ”samma gäng”(som han uttrycker det). Men du vet fortfarande inte vem eller vilka han pratar om. Du börjar svagt tro att din samtalskamrat har presenterat dig för alla dessa. Men minnet tillåter dig inte att minnas.
”Vaddå?”, frågar du försiktigt. ”Jag tror inte jag vet riktigt vilka det är? Har jag träffat de genom dig eller?”, du lyfter på ena ögonbrynet och försöker lägga skulden på din samtalskamrat för att du INTE vet vilka det är. Det är ju hans fel att du inte vet vem ALLA har träffat och pratat om. Du känner dig utanför.
”Nej, asså… hehe.. ” ,fortsätter din bekanta, ”Du vet Nisse. Han hade den där klubben på Biblioteksgatan förut. Jag har bara träffat honom en gång förut.”, fnissar din allt mer röda bekant. ” Lowe är egentligen inte min kompis med han fotade massa på Stureplan förut och vi har en jargong ihop. Liselott träffade jag första gången nu i helgen.”
”Liselott? Var det inte Elisabeth?”, tänker du men säger; ”Aah.. verkar trevligt. Själv hängde jag med NKV-gänget du vet.”
Vad är grejen med namedropping???
Smaken är som baken
Smaken är som baken ( delad tror du nu eller?). Antingen har du ful rumpa eller snygg. Så enkelt är det. Ja (för att svara på din fråga), jag bestämmer vem som har bra bak. Det är min blog det är mina regler. Gillar du det inte kan du läsa något annat. Men att mesta delen av i alla fall Stockholm har så fantastiskt dålig smak är helt otroligt. Visserligen gör det inget om hela sthlm skulle tycka om fula bakar. Det skulle bara lämna de snygga till mig.
Att du har dålig smak är egentligen inte mitt problem. Men jag råkar ut för det genom att se dig i dina fula kläder (”du” i det här sammanhanget är ingen speciell). Och värst av allt så måste jag lyssna på din dåliga musik på radio och ta del av dina fruktansvärda sminktips på Internet. Dessutom vill jag inte höra hur fantastiskt ”bra” smak du har. Jag vill inte veta av dina fynd eller hur bra Kent var på sin konsert när du och 14000 andra fjortisar klädde sig i vitt och gjorde det omöjligt för mig att passera stadion utan att kräkas (Visste du föresten att det inte ens är de som spelar gitarr på sina skivinspelningar?)
Du kanske spelar som om du kan något om vett och etikett, men låt inte ditt dåliga skådespeleri tillåta dig en monolog om dig själv. Tänker inte lyssna på hur man ska hålla i en gaffel med vilken hand och vilket kön som ska sitta bredvid vilket vid matbordet när jag äter middag och blev placerad vid samma bord med dig. När vi presenterade oss var din hand mest lik en död sill än ett försök till handslag. Dessutom var din klänning från Gucci, vet jag nu efter en timmes monolog om den, identisk den jag säljer på H&M.
Att du kanske inte tycker om samma mat som mig gör mig ärligt talat inget. Men tipsa mig inte om restauranger som gör en bra pasta carbonara. Att du inte kan koka pasta är löjligt.
Jag är väldigt trött på personer som försöker pracka på en ens egna preferenser. Det är kul att höra vad andra tycker och tänker, visserligen. Men det bli lite tråkigt när någon blir stött, nedlåtande eller ledsen när jag inte tycker om en viss färg eller låt. Varför har människan den här benägenheten ett försöka få andra att tycka om samma sak? Det är väl bara bra om vi alla har olika smaker? Vi kan ju inte odla auberginer till alla i hela världen. Vi kan inte alla springa efter samma person som är ”snygg”.
Sen har människan en annan rolig grej för sig. Först tipsar de om deras favoritrestaurang. Några veckor senare när man äter där stöder man ihop med personen i fråga och den utbrister; ”Vad gör du på ’min’ restaurang?!”. Detta med en arg ton som om jag skulle ta över stället och sparka ut personen sen. Samma gäller musik.. ”Det var JAG som tipsade dig om den här plattan!!”
Först definierar vi vår smak, låter alla andra få veta vilken smak man har, börjar spela expert och tipsa alla andra om ”smakfulla” saker. Och när man lyckats bli en guru av något slag så blir man irriterad på att andra härmar en. (Jag e också sån)
Vi tror på något sätt att vi äger vår smak. Gör vi det?
Löv ja / Maria
Konserter
Konserter är så fruktansvärt kul. Man får lyssna på musik som man tycker om (för det mesta går man ändå på konserter med musiker man vill se) och dessutom får man se sina favoriter på scen. Man får se dem göra det man älskar med dem i realtid, utan någon tidsförskjutning eller radiovågor emellan.
Men fast än det är så fantastiskt och roligt så finns det folk som själklart ska förstöra det också (trodde du jag skulle rosa hela vägen eller? HAHAH). Ibland tror jag att det finns människor som gör allt för att göra det sämre för andra. De verkar tro att om de spelar tuffa och själviska så ska jag få någon slags respekt för dom. Detta visar sig på konserter väl.
När jag går på konsert vill jag ha ståplats. Det känns roligare. Man är närmare artisten och det ger mig en helhetskänsla av konsert. Jag tycker om att stå lagom nära scenen. Men inte där trängsel är dominerande, lite bakom det värsta liksom. Man står där, har lite rum framför sig. Sen känner man en liten knuff i ryggen, en till och sen så kommer en storväxt pojke och trängs mellan dig och din polare. Han ställer dig mitt framför dig i det utrymmet du har framför trängseln och dig. DITT utrymme som gör att du ser.
För det första, är du två meter lång så kan du stå långt bak och se scenen. För det andra så behöver du inte ta det utrymmet någon kort person skaffat framför sig för att se lite av scenen. Kom igen.. du är lång.. och du ser inte bättre bara för att du skymmer en liten flicka.
Det roliga med dessa personer är att de inte fortsätter framåt in i kaoset. Nej nej.. de ställer sig där mitt framför dig. Varför? Känner de sig balla bara för att de kan skymma min sikt? Snor de godis från barn också?
Och på tal om trängseln framför, som den storvuxna killen inte skulle in i, dit ska alla ”konsertvana” 18-30 åringar in. De börjar inte trängas när de är väl framme utan de försöker plöja ner varenda person som står i deras väg 30 meter bakom trängseln. Det resulterar i att jag som står bakom den storvuxna killen (på tå nu) blir det sista offret för de ”konsertvana” som har kommit upp i tillräcklig hög fart för att knuffa mig och polaren från varandra och en bit in i trängseln. Jag får nu kämpa mig ut från trängseln och tillbaka till min plats. Här har man dock ett perfekt tillfälle att ställa mig framför den stora killen.
Måste nog förklara vad en konsertvan person är för någon. Helt enkelt en festivalare som har varit på Hultsfred för många gånger och sparar alla band han/hon får.
Efter att halva tiden av konserten har gått har du fått lyssna på några halvbra låtar (de bästa spelar för det mesta sist), suckat åt en lång person framför dig, trängts ofrivilligt men du har fått tillbaka din plats och börja avnjuta den bästa musiken. Men icke.
Du ser scenen och din favorit låt börjar spelas och ALLA konsertvana börjar hoppa. Men kom ingen nu. Visserligen kom jag till konserten för musiken och upplevelsen men jag betalar inte 400 spänn för att höra och se 150 pers framför mig hoppa och bedöva mina öron med deras egna versioner av MIN favoritlåt. Okey då, det visades vara alla andras favoritlåt också. Men vad är då meningen med att hoppa i otakt och skrika melodin falskt då? Missar man inte själva hypen med att ett bra band spelar, en bra låt, live dessutom?
Sen har vi fjortisarna. De gör allt av ovanstående saker. Men de är ganska söta när de anstränger sig för att SE UT som om de har roligt, så jag ska inte skälla så mycket på dem. Dessutom så brukar de vara korta och inte skymma min sikt.
Allt som allt älskar jag konserter, men förstår inte varför många ser sin chans att svina som satan då. Skapa irritation runt om kring sig har väl aldrig varit bra. Och om du vill hävda dig så imponerar du mig mer med en välklippt frisyr och rena fingrar än 4 veckors ”stubb” och 3 festivalband rund varje handled.
Ja.. jag var på konsert nyligen.
Ska på en till snart igen. Ha.. att man står ut med folk.